Januari: Starten på året kunde kanske varit bättre.
De första dagarna in på 2006 låg jag i sängen utan en matbit och hade ångest.
Mycket tankar och lite saker gjorda.

Februari: Jag fyllde 17, piercade mig i tungan (utan mammas tillåtelse;)
Tankar på Johan hela hela hela tiden.

Mars: Molly döptes, skaffade mig lägenheten, hat väldigt mycket hat mot en viss person..

April: Ingen månad jag direkt kommer ihåg mycket utav.
Johan mest hela tiden.

Maj: Hasselbacken & Marcus kommer inspringandes i mina tankar mer eller mindre.

Juni: Flyttade till min lägenhet (: , Mamma & P-G gifter sig, Skolavslutning, Mats, Mormor Karin dör, Midsommar på öland, Johan Svensson begår självmord, ångest ångest ångest.

Juli: Johan Begravs, Samtal hos Psykolog, ångest, ångest & ångest, börjar inse att mina känslor för marcus växer, tripp till skellefteå, får reda på att jag ska bli storasyster :)

Augusti: Jobbar på orrefors glasbruk, Rasslebygd med Annie, Ännu mer Marcus, träffade min riktiga psykolog, Hasselbacken, Mattias börja ragga ;), skolan börjar, ångest över Johan, Linnea får veta att hon ska vara med i landslaget i hockey, börjat på teorilektioner

September: Mycket med Mattias, massa sms, många fester med annie, timmy & mattias, marcus 20-års fest, beslutångest, känner mig som ett svin, dåliga dagar.

Oktober: Inser att det är Mattias som gäller, 4 oktober blev det vi, mattias hela tiden :)

November: Självmordsförsök (inte jag), Börja min APU på parkgården, jag och annie glider ifrån varann mer och mer :(

December: Festar hela natten med Rebecca, Mattias & Timmy, mycket saker kommer fram.
Julbord hos mattias, Apun forstätter, advent, julafton, mat, julklappar

Ett mycket blandat år, ja verkligen!

kommer mer senare.

Har precis checkat in en skräckis, Cube. Sevärd tycker jag verkligen.
Spännande & inte förutsägbar.
Ska strax kolla in tvåan också, så man får reda på resten (:

Annars har dagen varit ganska lugn, vaknade inte helt utsövda vid 11,30 och drog oss då upp för att ta en tripp till kalmar, väl där inne fyndade jag lite på både HM och lindex, då en väska inhandlades, underkläder & lite smink. Mycket mycket nöjd.
Träffade även Stinaplutten, vilket var så otroligt länge sen.
vi har nu inte setts på evigheter, vart tog våra söndagar vägen?
suck & pust detta måste ändras, ja verkligen!
Åkte hem med tre tåget, satte oss på sibylla för att äta något "lätt", jo tjena, går därifrån proppmätt..
inhandlar sedan lite tacosaker då vi bestämt oss för att vi ska äta tacos till kvällen.

Kommer hem helt slutkörd, hur trött som helst & ingen ork till något. (lögn)
Efter en lite vila i sängen så tog det fart, upp och börja städa och tvätta..
tillslut blev jag klar med städningen och då fick jag min belöning, maaat på bordet (:
lagom efter maten sattes filmen på & vi öppnade våran chockladask som vi fått i julklapp utav Marianne & Esa, mycket gott!

Nu har vi precis varit nere i tvättstugan och hämtat upp all tvätt & alldels strax ska vi fortsätta kolla på Cube 2..
Så ta det lungt och ha en bra kväll mina nära & kära.

Har ni någonsin haft en känsla av att ni kommer att dö innan en viss ålder?
visst är det väldigt frtustrerande?
jag har en känsla av att jag kommer att dö innan jag är 25 år, utav vad?
ja troligtvis någon jäkla sjukdom (skulle inte förvåna mig om det är mitt huvud)..
tänkte på det härom natten, fan vad rädd jag är för döden egentligen.
kallt, svart & ensamt.
Okej, jag vet att jag egentligen borde gå och kolla upp mitt huvud igen,
säga att det inte kan vara migrän anfall jag får, måste vara något annat.
för migränanfall får man inte i 10 sekunder sen går det över & kommer tillbaka efter drygt 10-15 minuter i 10-15 sekunder? plus att min syn försämras under "anfallen".
Jag vet att jag borde ta tag i att och kolla upp det så att jag blir av med tron av att det är något farligt.
Men jag vågar kanske inte få ett besked som är avgjordande, livsavgörande..
"du har hjärntumör och har högst 1 år kvar att leva,
åh nej då lever jag hellre i ovisshet..
Okej, vilket hipp och glatt blogg inlägg...
bara lite tankar och funderingar över saker jag grubblar på..
är det inte det bloggar är till för? äsch jag vet inte.
det går inte att skriva något hemligt här, och varför ska man göra det när det ändå kan ses av allmänheten? äsch jag fattar ingenting.

just nu är jag bara trött och skriver av ren.. ja av ren vadå??
jag kommer inte på något snygg ord just nu, min högra hjärnhalva (kanske den med tumör i?) har somnat.. eller kanske vänstra, vad vet jag?

förresten så körde jag till hallsberg idag & när vi börjar skolan igen så är min födelsedag inte alls långt ifrån, min 18;årsdag, fan jag fyller 18 år snart.
det känns läskigt, jag minns alla andra åldrar, vart försvann tiden?
äsch nu ska vi inte gå tillbaka i tiden, till det förflutna, nu är nu & jag ska njuta utav mitt liv.

Ja för just som det är nu är det bra, mycket bra & jag mår bra & jag är lycklig, ja fattar ni? LYCKLIG, med stora bokstäver då är det inte illa, nej verkligen inte!
Jag är lycklig och glad med min älskling, ja så otroligt lycklig.
jag blir glad av att tänka på honom, tänka på hans leénde, tänka på hans mun, tänka på hans händer, tänka på hans mage, tänka på hans ögon, tänka på hans hår, tänka på.. ja hela han. ahw.
inväntar nu ett samtal från honom & jag hoppas han ringer snart, för jag vill höra hans röst, hans underbara röst & JAG ÄLSKAR HONOM!

har tittat in lite nya lägenheter, funderar på att flytta, känner mig inte trygg i den lägenheten jag bor i nu när jag är ensam, det går bra när jag ha någon hos mig, men så fort jag är själv kommer den där känslan av otrygghet tillbaka.
mamma sade också om jag ville ha en störe lägenhet (2:a) så får jag flytta ihop med mattias..
för då delar man på hyran och det blir billigare på det sättet.
och vet ni vad hon försökte med? 
jo hon sa "om du får mattias att flytta in hos dig nu så delar ni ju på hyran då får du 950 kr över varje månad att köpa kläder för", hon försöker alltså få mig att be mattias flytta ihop med mig efter 2½ månad.
Okej mamma, ta det lungt, man måste varit tillsammans 3 månader innan man börjar snacka om sådant..
haha, skämt och sido, nej jag känner mig inte mogen för att flytta ihop, även om jag trivs så bra med honom och hatar när han åker hem till orrefors, så är vi inte mogna för det.. jag menar..
nej jag pratar i nattmössan en massa nu.. fy bövelen.

lyssna inte på mitt snack, ni gör bäst i att lämna det åt sidan, radera allt ni läst.

nu ska jag krypa i kojs och vänta ett samtal från min mattias som befinner sig på alldels för många mil ifrån mig, buhu, jag saknar honom otroligt mycket.
jag förstår mig inte på detta med distansförhållande på tal om annat..
hur klarar man av det? jag blir nästan galen av saknad och jag vet att jag får träffa honom denna vecka & sen att jag kan umgås med honom många många dagar framöver..
men att ha ett distansförhållande.. som typ.. tarzan & jane, det funkar väl inte?
okej det var väl att överdriva.. men som tex.. bo i Kalmar & partnern bor i Sundsvall, snacka om milskillnad.
men man klarar nog det om man verkligen vill..

nege jag skulle ju hoppa i kojs & nu ska jag verkligen göra dett.
om jag inte smyger in på hamsterpaj & spelar lite bubbles innan (psst jag är besatt)

hejsvejs & GLAD PÅSK!

(Helt nykter, bara en skvatt galen)

Nu har julklapparna delats ut & jag är väldigt nöjd för allt jag fått.

tack älskling för den underbara parfymen! :)

aldrig någonsin har någon fått mig att må så bra.
aldrig någonsin har någon älskat mig som du.
aldrig någonsin har jag anförtrott mig så mycket som till dig.
aldrig någonsin trodde jag att jag skulle må såhär bra med dig.

du är mitt hjärta, du är mitt ljus, du har allt jag någonsin velat ha.
du är finast, du är snällast, du är bäst.
jag finner inga ord för mina känslor för dig.

du betyder så otroligt mycket för mig och jag hoppas att du vet det.

JAG ÄLSKAR DIG MATTIAS, DET GÖR JAG VERKLIGEN!
Du är allt & lite till.

Jag kan inte i ord förklara hur jag känner.
Finns inga ord som stämmer inte på mina känslor för dig.

Ja så sant som det är sagt.
alltså, grejen är den att allt är så toppen bra just nu att jag bara går runt och undrar när allt ska bli dåligt.
när det händer något så man får något att tänka på, något som får en att må dåligt.
jag vet att det låter konstigt, men jag kan inte hjälpa att jag tänker på det.
"hur länge kommer de vara SÅHÄR bra?"
men jag är ovan, vid att allt går så bra.
Skolan går faktiskt bra, eller jag är iallafall nöjd med de betygen som jag fått höra.
Allt med Mattias går bra, trots att vi ses så mycket som vi gör.
jag tröttnar inte & när han väl är i orrefors saknar jag honom så mycket att det nästan får mig att börja gråta. ;)
Vänner går bra & allt känns mycket mycket mycket bättre, med allt & alla.
Så jag har inget att klaga på, men snart måste något gå snett.
ett snesteg och allt blir kaos, ungefär så känns det som.

5 dagar kvar till julafton - julkänslan som bortblåst.
 
5 dagar kvar till halvårsdagen - jag undrar hur det kommer att kännas.
ett halvår sen, 6 månader sen, det känns som igår.
men som jag lovat dig & mig själv så är du den första jag ska besöka när jag fått mitt körkort,
så sant som det är sagt, lägga brevet jag har i plånboken.
förresten, var jag på kalas i lördags, då hade jag på mig min kavaj & byxorna som hör till..
de kläderna jag hade på begravningen & har inte använt de sen dess.
kände i fickorna där jag hittade en pappersbit där det stod "vila i frid, annie" måste tydligen tappat kortet, men det kom en klump i hjärtat, stor stor klump.
Fann även en pappersnäsduk som jag använt & jag kände att den var full utan tårar.
så snart är det 6 månader sen du försvann, 6 månader du lämnade oss alla.
suck, om du bara visste vad saknad du är.

ja de har varit fullspeckade känns det som.
inte haft tid till någonting, fast jag inte gjort ett dugg.
konstigt faktiskt, så nu börjar jag känna lite stress inför julen vill jag lova.
jag är långt ifrån klar med alla julklappar, så det börjar nu krisa.

måste berätta om min kära serie OC som hade dubbelavsnitt i onsdags.
två underbara långa avsnitt och jag riktigt njöt när jag fick höra att det skulle bli.
väl bänkad framför tv:n så satt jag som fastklistrad.
inget kan få mig på dåligt humör när OC är i närheten, det går liksom inte.
första avsnitten var bra, väldigt bra.
medan de andra ansvnittet, ja då kunde jag inte hålla tårarna tillbaka.
grät mig igenom helt avsnittet i stort sett, trots att det inte var sorgligt i början eller mitten.
visst att Marissa skulle åka iväg och jobba med sin pappa och det var sorgligt när alla grät och tog farväl.
men det mest, absoluta sorgliga var när de skulle åka iväg till flygplatsen..
då den där jävla Volchok kör in i Marissa och Ryan och de åker rakt in i skogen och voltar.
MARISSA DÖR! och tårarna, ja det bara sprutade och jag grät så ljudligt att det inte förvånar mig om någon granne hörde mig. och jag grät och grät i flera minuter efteråt.
när hon låg i Ryans armar och bara DOG, fy vad jag ryser nu.
man får tårarar i ögonen bara man tänker på det.
när jag lugnat ner mig ett par hekto så ringde jag mattias,
som skrattade åt  mig och tyckte jag var världens tönt som grät för en tv-serie.
han ska bara veta, jag lever mig in i den serien som aldrig förr.
Men den stora frågan är; HUR KOMMER NÄSTA SÄSONG ATT VARA UTAN MARISSA? :O

okej, åter till verkligheten..
idag är det rugbyn som jag snällt ska gå på med Jöhänna, ska möta henne vid halv tolv.
Så innandess, ska jag ta mig en dusch, diska och städa undan lite.
för ikväll blir det lite fest..
så hoppas jag  på att det blir ett samtal med annie idag, vilket behövs.
Imorgon far jag upp till motala vid 07,24, gäller att gå upp tidigt med andra ord.
men det klarar jag, jajamen, självklart, jag är en tiiiiiger ;)

nehe, nu ska jag göra det mesta i ordning så allt är klaart.

(plus att jag måste inhandla mat till kissen)

Hejsvejs!

absolut ingenting är som det längre ska.
jag får reda på saker som gör mig konfunderad.. varför har du aldrig sagt något?
varför är det värt och tiga om en sådan sak?
saken är inte den att du varit med honom, min, han som är min.
utan det är det att du aldrig har berättat att ni varit på väg mot en romans,
att ni gjort saker jag helst nu vill glömma.
det är inte grejen att du varit med honom, utan det är sveket & tystnaden om det som är värst.

jag kan inget annat än säga att jag ska gå vidare, att jag ska lämna detta bakom mig.
men jag trodde vi delade det mesta, jag delade iallafall det mesta med dig..
men tydligen var allt för bra att vara sant.
tydligen är det så att vänskap endag ska försvinna.
att man drar ifrån varandra, men berätta för mig varför det är så?
vad har jag gjort som är så fel? vad har jag gjort, berätta för mig, vad som är felet?
du är svår, svår att förstå när du inte talar, när du säger att allt är bra,
men i självaverket är ingenting bra, varför?
kan du inte anförtro dig till mig?
jag förstår ingenting längre, allt går neråt igen.
plus att jag blir så pissed off att jag inte är den människa jag hoppats på att bli.
att jag ska få reda på saker här, på en internet sida, här ska jag få läsa mig till saker, som i själva verket är självklara att berätta.. eller det är nog för mycket begärt!

jag orkar inte längre kämpa, för det känns som om det är bara är jag som gör det.
kämpar för att hålla kvar vid dig, att hålla kvar vänskapen, men det känns som om jag inte får något ut ur det.. tyvärr..
jag säger varje dag att jag saknar dig, att du bara försvunnit längre och längre bort från mig.
men jag finns här i alla väder, trots att jag inte orka kämpa längre.
förlåt, jag är också svag.

annars har jag inte så mycket på mitt hjärta.
svek, ångest & lögner det är vardagsmat för min del numera.

Sitter här i vinter(?)mörkret och lyssnar på backstreet boys & spice girls, fan vad bra låtar de har gjort och superbra texter som man inte funderade över som liten.
jag blir nästan tårögd av låtarna och deras innebörd och minnen som ploppar upp i huvudet när endel låtar hörs.
mina favoriter såhär långt är;
Godbye my friend - Spice girls
2 become 1 - Spice girls
Viva forever - Spice girls
Mama - Spice girls
As long as you love me - BSB
I want it that way - BSB
Show me the meaning of being lonley - BSB
I need you tonight - BSB
More then that - BSB
Shape of my heart - BSB

ojoj, jag ryser i hela kroppen, oh fan vad nice! :)
Hoppas innerligt på en comeback på spice girls, för då är jag där med en gång.
första parkett & Cärling också. Ska nog skicka ett mejl till dem och be om en comeback i Sverige, hihi!

ska snart bege mig mot sängen eftersom jag har en jobbhelg framför mig (07.00-16.00)
hoppar och tjuter av glädje.
dock kommer jag nog inte somna framåt småtimmarna då jag inatt får hela sängen för mig själv, vilket jag inte är van vid & det kommer kännas jobbigt att inte ha mattias brevid mig.
funderar då på att lägga William (nallebjörnen) på hans plats, så kanske det känns lite bättre?
äsch vi får se, kommer hur som haver vara dödstrött imorgon och somna över en tant/farbror.
men efter jobbet ska Cärlin komma förbi och vi ska äta chips och städa, vilken bra kombination.

men resternade dagarna på helgen kommer jag befinna mig med mig själv (första gången på två månader typ)
och nästa vecka får jag väl hoppas på att jag får träffa mattias lite, för nästa helg åker jag även då iväg till mamma i motala eftersom Roffe fyller 70 år.
och ja, jag dissar rugbyn och åker till motala och på kalas istället.
jag är inte insatt i rugbyn och OP är ändå inte med.. men nästa år, ja då jävlar! (:


I know you're gone but I can still feel you here! 
på julafton är det ett halvår sen, ett långt & jobbigt halvår. 
och jag minns fortfarande allt som igår & jag tänker på dig ofta, väldigt ofta. 
jag hoppas du har det bra där du är & när jag får mitt körkort så kommer jag och hälsar på.
lägger mitt välformulerade brev till dig som skrevs i sommras i skellefteå. 
det ska jag lägga där och ha blommor och ett ljus & minnas. 
julafton, den kommer firas som vanligt, fast med åtanke åt dig & dina närmaste. 
det jag är säker på är att vi en dag ses.. jag bara vet det. 

Yes I still remember,
Every whispered word
The touch of your skin, giving life from within
Like a love song that I'd heard
Slipping through our fingers,
Like the sands of time
Promises made, every memory saved
Has reflections in my mind 

har ni inget bättrre för er?
är ni så jävla omogna?
väx upp för fan!
bete er som 18 år isället för 8..
jag blir så jävla sur, hur svårt kan det vara att förstå ett enkelt ord:
SLUTA?
detta börjar verkligen spåra ur och jävlas ni så jävlas vi.
totalt dumma i hela jävla äpplet!

det  var ett litet tag sen jag uppdaterade denna blogg (vad kan det varit? några dagar)
det har inte hänt så värst mycket, på någon front alls.
finns väl små dispyter man helst skulle vilja ta itu med, men med tanke på min konflikträdsla så är det nog ingen idé. men det är de som kommer fram i på min näthinna när jag ser henne, tyvärr.
jag kan inte förstå att du inte berättat för mig, visst det var ett tag sen.
men jag har sagt saker till dig & du har redan vetat.
det känns som ett slag i ansiktet, ett slag som gjorde ont..
att du aldrig har berättat, det är något som irriterar mig, något så fruktansvärt :-(

äsch som mattias säger "men jenny det är inget att hänga läpp över"
så jag ska sluta upp, försöka vara vanlig, normal och allt vad det innebär..
and that's so fucking true!

från det ena till de tredje, idag är det den 4 december & jag och mattias har varit tillsammans i två månader.. och det har vi firat med buller & bång(e), okej skämt & sido.
2 månader är inget att fira, enligt mig.. visst man är väl glad, men inget man går ut och äter & köper presenter och grejer, eller?

nehe om man skulle ta tag i sitt jävla liv..
.. som om det någonsin kommer att hända.

så sant som det är sagt, jag vet av erfarenhet att alla försvinner..
endag står man ensam på ruta ett och alla har försvunnit.
hur man än fumlar omkring i mörkret hittar man ingen att ta i hand med.
man står helt ensam och frusen i mörkret.. det är då man vill ha någon där..
någon att ta i hand med, någon att älska, någon som inte försvinner.
men alla är borta, borta föralltid.
på grund av olika saker, en försvann där, en försvann där & man har ingen koll på varför.
man tycker att dagarna rullar på och att allt är som vanligt,
men en dag.. när man står där ensam och frusen undrar man
"vart tog alla vägen?"
utan svar, utan ett enda svar ramlar man ihop och då kommer ångesten upp.
..den där förbannade ångesten

av erfanhet vet jag att människor försvinner tipp som täpp,
och man kan inte göra något åt det, tyvärr.
alltså ska jag nu ta vara på allt & alla..
jag vill inte vara den där ensamma personen som står ensam i mörkret..
jag vill ha kvar er alla, föralltid (men det kommer aldrig hända)

något som jag är obeskrivligt rädd för är att kärleken ska försvinna..
att han ska förstå hur jag fungerar, att han inte kommer orka med det.
att han försvinner längre & längre bort, att han en dag säger "nej detta går inte längre"
det gör mig rädd, räddare än jag någonsin innan varit, rädd att förlora någon som betyder oerhört mycket för mig, någon som får ner mig på jorden när jag är borta med vinden.
han som har fått mitt leénde tillbaka, han, ja han som förstår mig.
han, ja han, mattias som jag älskar så otroligt mycket.
om han försvinner, om han drar sig bort, då ska jag kämpa vidare..
men med ett hål i hjärtat, ett stort svart hål.

och javisst, jag är negativ idag, sure.
men vad ska jag göra? låtsas att jag är positiv (det enda positvia med dagen är att Rebecca kommer)
och nej ingenting har hänt, det är som vanligt, jag har det bra, bra & åter bra.
det är bara det att idag är jag negativ, låt mig vara det.

..Hur kan man någonsin vara beredd?