absolut ingenting är som det längre ska.
jag får reda på saker som gör mig konfunderad.. varför har du aldrig sagt något?
varför är det värt och tiga om en sådan sak?
saken är inte den att du varit med honom, min, han som är min.
utan det är det att du aldrig har berättat att ni varit på väg mot en romans,
att ni gjort saker jag helst nu vill glömma.
det är inte grejen att du varit med honom, utan det är sveket & tystnaden om det som är värst.

jag kan inget annat än säga att jag ska gå vidare, att jag ska lämna detta bakom mig.
men jag trodde vi delade det mesta, jag delade iallafall det mesta med dig..
men tydligen var allt för bra att vara sant.
tydligen är det så att vänskap endag ska försvinna.
att man drar ifrån varandra, men berätta för mig varför det är så?
vad har jag gjort som är så fel? vad har jag gjort, berätta för mig, vad som är felet?
du är svår, svår att förstå när du inte talar, när du säger att allt är bra,
men i självaverket är ingenting bra, varför?
kan du inte anförtro dig till mig?
jag förstår ingenting längre, allt går neråt igen.
plus att jag blir så pissed off att jag inte är den människa jag hoppats på att bli.
att jag ska få reda på saker här, på en internet sida, här ska jag få läsa mig till saker, som i själva verket är självklara att berätta.. eller det är nog för mycket begärt!

jag orkar inte längre kämpa, för det känns som om det är bara är jag som gör det.
kämpar för att hålla kvar vid dig, att hålla kvar vänskapen, men det känns som om jag inte får något ut ur det.. tyvärr..
jag säger varje dag att jag saknar dig, att du bara försvunnit längre och längre bort från mig.
men jag finns här i alla väder, trots att jag inte orka kämpa längre.
förlåt, jag är också svag.

annars har jag inte så mycket på mitt hjärta.
svek, ångest & lögner det är vardagsmat för min del numera.