Svenska uppgift som vi skulle göra under en lektion.
ämnet var valfritt och jag tänkte då berätta om min sommar.

Äntligen var det efterlängtade sommarlovet,
nu skulle man vara ute varje kväll, bada och sola.
Allt kändes helt toppen, äntligen slipper man skolan ett tag framöver.
Dagarna började gå framåt och solen skiner som den inte gjort på väldigt länge.
Längtar till midsommar som ska firas på öland med tjejgänget.
Det är de man ser fram emot, de som gör sommaren till sommar.
Midsommarhelgen börjar och firas med mycket fest och glada skratt.
Allt var toppen...
Speciellt en kväll... Fredagan den 23/6..
den kvällen träffade jag en kille..
som jag förut pratat med litegrann.
Det slutar med att vi sätter oss på stranden och pratar, pratar om framtidenm
klockan går och solen börjar gå upp.
Vi ligger där på stranden och tittar på soluppgången, aldrig har jag upplevt en sån känsla, aldrig har jag varit med om något romantiskare.
Nu har solen gått upp och vi börjar bli lite hunriga.
Vi tar oss upp till en affär och handlar varsin macka.
Det kanske är lika bra att gå tillbaka till stugan nu?
De andra kanske undrar vart man håller hus.
Vi tar farväl och säger att vi ska ses senare när fotbollen är.
Dagen går och jag får inget sms tillbaka.
Struntsamma tänker jag och vårt tjejgäng drar och kollar fotbollen.
Kvällen drar igång och det blir nästan alldels för mycket fest.
Men det är ju trots allt sista kvällen, dagen efter lär bli jobbig.
Vem tycker inte att söndagar är jobbiga?
Åker hem till nybro runt tolvtiden på söndagen.

Beskedet kommer vid 18,00 tiden.
Killen, Johan, som jag varit med under hela fredagsnatten till lördagsmorgongen har valt att ta sitt liv.
Allt svartnar, allt bli mörkt, det kan inte vara sant, det FÅR inte vara sant!
Tankarna flyger omkring, frågor men inga svar.
3 timmar efter vi sagt "hejdå vi hörs senare" begår han självmord.
Det är obegripligt, hela min värld försvinner.
Resten av sommaren består av svår ångest "VARFÖR LÄMNADE JAG HONOM DEN MORGONEN?" allt är svart ser inte ljuset någonstans.
Gråter i stort sett varje dag, har panikångest vet inte vart jag ska ta vägen!
Är arg, hur kan man vara så oerhört egoistisk?
- att ta livet av sig är att straffa fel personer!

Sommaren börjar närma sig sitt slut och den sommar som skulle blivit den bästa sommaren blev kaos, inget blev som jag trott.
Orkade ingenting, hade ingen ork.
varje dag bestod av mörka känslor,
Hat, kärlek, sorg, ångest det är precis var sommaren -06 har bestått av.

jag är glad över att skolan har börjat,
få något annat att tänka på, gå tillbaka till det normala.

1000 frågor, 0 svar.........
att hela livet kan förändras på så kort tid.
jag är inte den enda som har frågan "VARFÖR" inspikat i huvudet.
Dessutom saker som:
"om jag gjort så, hade du levt då?"
"om jag sagt så, hade du levt då?"
"om vi gjort så, hade du levt då?"
om, om, om, om, om hela tiden, bara massa om.

Det är svårt att accpetera att Johan verkligen är död, död, död, död.
Jag hatar ordet död, det borde inte få finnas.
man ska ej kunna ha de alternativen, att man kan dö när som helst, hur som helst.
Livet borde vara något man tar hand om, något som är värdefullt för en själv, att man aldrig har den tanken att:
- Jag kan begå självmord när jag vill!

Även om detta var Johans egna beslut, hans val kan jag inte sluta lägga skuld på mig själv..
En sak som jag är säker på är att jag vet att vi kommer att ses igen..
en vacker dag, kankse vid soluppgången kanske någon annan dag.
Men jag känner det på mig och jag längtar något fruktansvärt tills jag får känna hans närhet igen.

Kommentar av min lärare
"Jag hoppas att din höst blir bättre än din sommar. Jag började gråta när jag läste det här. KRAM PÅ DIG"

Tacksi, nu är jag trött & orkar inte mer.
Puss&kram ta hand om er.
Jenny V

Hey.

jobbig dag, blä är redan så jävla skoltrött orkar inget, vill inte.
vill bara ligga kvar i sängen och slippa allt jävla arbete.
imorgon inleds även engelska B, JA JIPPIE!
dessutom är det matte B som jag ser fram emot, verkligen :/
usch!

dagen slutade vid 15,25 då jag och annie vandrade ner till stan.
16,00 var jag hos psykologen en sväng, hum när jag pratar om det
känner jag att jag saknar dig mer än jag någonsin kunnat ana.
trots att jag var så pass liten när det hände, men det tog mycket hårt på mig.
att du lämnade mig, lämnade allt som vi hade, allt som jag velat uppleva med dig.
du saknas i mitt liv, och idag när jag snackade om dig drogs det upp, hur stor saknaden är.
jag vet att du ångrade dig, för annars hade du inte försökt spy, men tror även att en del av dig ville, eftersom du visste att du tagit dessa tabletter och du hade druckit, du kunde ringt ambulans för att vara på den säkra sidan?
äsch jag kommer ändå inte få några svar, ingenting, bara massa frågetecken.
Men du, min kära älskade Kristina, jag hade kunnat göra allt för att få dig tillbaka till mig liv.

även saker om Johan drogs upp, saker att det är tomt i skolan.
Ser man jonsson "åh vart är svenne nu då?"
det är jobbigt, han lämnade ett sånt stort tomrum efter sig.

och jag har den stora undran i huvudet:
- Vad tänkte de på när de tog detta beslut?
- vad var det sista det tänkte på?

som sagt många frågor men inga svar.

äsch, godnatt!

skola imorgon, jag mår illa.
det känns tungt, minnsestunden kommer vara skit jobbig.
kommer börja gråta, jag känner det redan nu. .
bara jag läste att de skulle vara minnesstund imorgon så började jag må illa,
pulsen ökade och tårarna fyllde mina ögon.
jag vill inte, jag vill inte..
det kommer kännas alldels för tungt, jag orkar inte
om jag inte går dit kommer jag ångra mig, ångra som fan.
men som tur är har jag vännerna som kommer finnas där. ni vet att ni är bäst!

nu ska jag tänka & städa...

jag har blivit kär..

ibland kommer frågorna upp i huvudet,
massa frågor och noll svar, det är jobbigt.
men så kommer det alltid att vara och det är bara att försöka accpetera.
finns inget annat att göra.
men finns saker jag inte klara av att göra än, som att radera numret från mobilen.
eller de där sms:en, det går inte, jag är inte mogen för det än.
jag undrar när jag blir det? det kommer ta år och dar, det känner jag på mig.
tårarna tar aldrig slut och kommer aldrig ta slut.
det finns de som förlorat en kärlek..
- jag vet.
även om det finns endel som inte verkar förstå det.
jag saknar dig och hur mycket ni försöker få mig att sluta känna som jag gör,
så kommer jag alltid att sakna honom.

Åter till verkligheten.
jobb & åter jobb idag.
min rygg fick stryk idag, så har fruktansvärt ont!
men sista veckan nu så jag kan stå ut.
plus är att även annie jobbar denna vecka så man kan hälsa på honey lite också!
annars inget nytt på jobbfronten. snart över & jag längtar efter min lön.

känner mig allmänt snål, vad ska jag göra med alla pengar?
shoppa? åka utomlands? hum, vi får helt enkelt se.

ett par dagar till hasselbacken nu, känns obeskrivligt bra, fast ändå inte.
en del av mitt hjärta ropar "GO FOR IT, det kan inte bli bättre. äntligen jenny. detta blir superbra, allt blir superbra" medan den andra delen ropar "är du totalt tokig? förstår du vad detta innebär? det finns inget så dumt som du gör just nu"
som sagt jag har haft kaos i mina känslor ett tag nu, men vi får se vart det leder.
allt hänger på fredag & lördag, så får vi helt enkelt se vad som sker.

men nu ska jag stoppa om mig i sängen, känns behövligt.

annie, jag älskar dig!

p.s jöhänna du är en sötis & jag längtar efter dig. d.s

varje gång jag tittar på bilden mår jag illa.
hjärtat blöder & jag vill gråta & skrika
"det är inte sant, DU LEVER FORTFARANDE!
du måste finnas kvar, KOM TILLBAKA GENAST.
sluta upp med detta dåliga skämt med en gång!"
men luften tar slut, jag kväver ett skrik,
får inte ur mig något, stirrar på kortet.
intalar mig själv:
- han finns inte mer,
jenny han är borta för all framtid.
det ända du kan göra är att bevara alla minnen.

det går, jag vet det. men hjärtat blöder, vill slita ut det.
inte känna sorg eller någon skuld längre.
det är jobbigt, jag mår dåligt.
men det går över, om ett tag.
jag vet det, för detta är inte första gången.
så om ett tag kommer det vara bra,
inte bra, men bättre!

sommaren har inte blivit som jag velat.
den har inneburit alldels för mycket gråt & många deppiga dagar.
det känns som jag inte levt sen johan dog.
Awwh, dog... det känns konstigt, han är inte död.
det ordet får inte finnas, död, död, död.
det är bara för mycket, allt är för mycket.

jag ångrar massa saker
fick jag chansen igen hade jag "tackat ja",
det vore underbart.

jag älskar regn, för då ser ingen när man gråter.
tårarna är inte synliga.


sötnos, vi ses i en bättre värld än denna.
& då ska jag aldrig släppa taget om dig igen.