Svenska uppgift som vi skulle göra under en lektion.
ämnet var valfritt och jag tänkte då berätta om min sommar.

Äntligen var det efterlängtade sommarlovet,
nu skulle man vara ute varje kväll, bada och sola.
Allt kändes helt toppen, äntligen slipper man skolan ett tag framöver.
Dagarna började gå framåt och solen skiner som den inte gjort på väldigt länge.
Längtar till midsommar som ska firas på öland med tjejgänget.
Det är de man ser fram emot, de som gör sommaren till sommar.
Midsommarhelgen börjar och firas med mycket fest och glada skratt.
Allt var toppen...
Speciellt en kväll... Fredagan den 23/6..
den kvällen träffade jag en kille..
som jag förut pratat med litegrann.
Det slutar med att vi sätter oss på stranden och pratar, pratar om framtidenm
klockan går och solen börjar gå upp.
Vi ligger där på stranden och tittar på soluppgången, aldrig har jag upplevt en sån känsla, aldrig har jag varit med om något romantiskare.
Nu har solen gått upp och vi börjar bli lite hunriga.
Vi tar oss upp till en affär och handlar varsin macka.
Det kanske är lika bra att gå tillbaka till stugan nu?
De andra kanske undrar vart man håller hus.
Vi tar farväl och säger att vi ska ses senare när fotbollen är.
Dagen går och jag får inget sms tillbaka.
Struntsamma tänker jag och vårt tjejgäng drar och kollar fotbollen.
Kvällen drar igång och det blir nästan alldels för mycket fest.
Men det är ju trots allt sista kvällen, dagen efter lär bli jobbig.
Vem tycker inte att söndagar är jobbiga?
Åker hem till nybro runt tolvtiden på söndagen.

Beskedet kommer vid 18,00 tiden.
Killen, Johan, som jag varit med under hela fredagsnatten till lördagsmorgongen har valt att ta sitt liv.
Allt svartnar, allt bli mörkt, det kan inte vara sant, det FÅR inte vara sant!
Tankarna flyger omkring, frågor men inga svar.
3 timmar efter vi sagt "hejdå vi hörs senare" begår han självmord.
Det är obegripligt, hela min värld försvinner.
Resten av sommaren består av svår ångest "VARFÖR LÄMNADE JAG HONOM DEN MORGONEN?" allt är svart ser inte ljuset någonstans.
Gråter i stort sett varje dag, har panikångest vet inte vart jag ska ta vägen!
Är arg, hur kan man vara så oerhört egoistisk?
- att ta livet av sig är att straffa fel personer!

Sommaren börjar närma sig sitt slut och den sommar som skulle blivit den bästa sommaren blev kaos, inget blev som jag trott.
Orkade ingenting, hade ingen ork.
varje dag bestod av mörka känslor,
Hat, kärlek, sorg, ångest det är precis var sommaren -06 har bestått av.

jag är glad över att skolan har börjat,
få något annat att tänka på, gå tillbaka till det normala.

1000 frågor, 0 svar.........
att hela livet kan förändras på så kort tid.
jag är inte den enda som har frågan "VARFÖR" inspikat i huvudet.
Dessutom saker som:
"om jag gjort så, hade du levt då?"
"om jag sagt så, hade du levt då?"
"om vi gjort så, hade du levt då?"
om, om, om, om, om hela tiden, bara massa om.

Det är svårt att accpetera att Johan verkligen är död, död, död, död.
Jag hatar ordet död, det borde inte få finnas.
man ska ej kunna ha de alternativen, att man kan dö när som helst, hur som helst.
Livet borde vara något man tar hand om, något som är värdefullt för en själv, att man aldrig har den tanken att:
- Jag kan begå självmord när jag vill!

Även om detta var Johans egna beslut, hans val kan jag inte sluta lägga skuld på mig själv..
En sak som jag är säker på är att jag vet att vi kommer att ses igen..
en vacker dag, kankse vid soluppgången kanske någon annan dag.
Men jag känner det på mig och jag längtar något fruktansvärt tills jag får känna hans närhet igen.

Kommentar av min lärare
"Jag hoppas att din höst blir bättre än din sommar. Jag började gråta när jag läste det här. KRAM PÅ DIG"

Tacksi, nu är jag trött & orkar inte mer.
Puss&kram ta hand om er.
Jenny V