jag är trött, ska strax sova.

tankarna flyger runt & det är inget ovanligt.
jag bara undrar när allt tar slut?
när ska man slippa denna ångest känsla?
jag trodde jag hade kommit en bit på vägen, men icke.
idag när jag cyklade kom det tillbaka.
tårarna fanns där igen & kommer tydligen alltid finnas.

Det som är svårast för mig är att acceptera att du är död, död, död, så inihelvetes mycket död.
& hur man än gör så kommer du inte tillbaka.
det är svårt att acceptera.. det kommer ta flera månader att acceptera.
awwh, jag vill inte, detta är en dröm en lång & dålig mardröm.
snart väcks jag pp ur dimman & allt är som förr,
& det blir världens bästa sommar.

vart tog du vägen?
vart tog jag vägen själv.

jag vet att du här med mig.
känner din närväro ibland.
jaja, tyck att jag är knäpp.
men jag vet, att du finns hos mig ibland.
jag vet att du sitter hos mig när jag gråter.
du sitter där & jag känner din närvaro,
det vet du. du mår bättre nu.
men all smärta som finns inom mig, inom oss
går inte att beskriva.

Ta hand om varandra, ni vet aldrig när ni kan förlora det..
Påminn de du älskar att du älskar de varje dag.