varje gång jag tittar på bilden mår jag illa.
hjärtat blöder & jag vill gråta & skrika
"det är inte sant, DU LEVER FORTFARANDE!
du måste finnas kvar, KOM TILLBAKA GENAST.
sluta upp med detta dåliga skämt med en gång!"
men luften tar slut, jag kväver ett skrik,
får inte ur mig något, stirrar på kortet.
intalar mig själv:
- han finns inte mer,
jenny han är borta för all framtid.
det ända du kan göra är att bevara alla minnen.

det går, jag vet det. men hjärtat blöder, vill slita ut det.
inte känna sorg eller någon skuld längre.
det är jobbigt, jag mår dåligt.
men det går över, om ett tag.
jag vet det, för detta är inte första gången.
så om ett tag kommer det vara bra,
inte bra, men bättre!

sommaren har inte blivit som jag velat.
den har inneburit alldels för mycket gråt & många deppiga dagar.
det känns som jag inte levt sen johan dog.
Awwh, dog... det känns konstigt, han är inte död.
det ordet får inte finnas, död, död, död.
det är bara för mycket, allt är för mycket.

jag ångrar massa saker
fick jag chansen igen hade jag "tackat ja",
det vore underbart.

jag älskar regn, för då ser ingen när man gråter.
tårarna är inte synliga.


sötnos, vi ses i en bättre värld än denna.
& då ska jag aldrig släppa taget om dig igen.