Igår var det en hemsk dag, kunde inte sluta tänka.
kunde inte sluta gråta, alla bilder kom fram, pest, pest, pest.
panikångest, vart ska man ta vägen då?
det är svårt, jag förstår ingenting.
det finns inte i mitt huvud..
jag orkar inte, jag vill inte.
har även ångest inför skolhelvetet, kommer bli svårt.
jag orkar inte vara "HON SOM VAR MED HAN DEN SISTA NATTEN"
jag orkar inte vara den personen..
jag vill inte vara den personen..
låt mig inte behöva gå igenom det, snälla.
ångest inför starten, vill inte, orkar inte.
klarar inte av mer känns det som, allt känns som ett helvete rent ut sagt.
iofs så mår jag betydliget bättre idag, men det finns ändå en gnagande känsla där.
låt mig bara få slippa allt, bli normlat, jag vill bli normal igen.
allt tog så slut för dig, låt alla smärta försvinna lika fort för mig.
jag vill veta saker, saker som jag aldrig kommer få veta..
sakar som:
- vad du tänkte de sista minuterna
- varför du tog beslutet
- vad som fick dig att göra det just DEN dagen
- hur du mår nu
- om du har det bättre
- om du ångrar dig
saker som ständigt kommer upp i huvudet innan läggdags.
jag orkar det bara inte.
så snälla, låt mig bara få vara Jenny Viklund i skolan....
inte HON SOM VAR MED JOHAN SISTA NATTEN HAN LEVDE

tacksi.
& puss

jag saknar rebecca och jag behöver henne mer än någonsin just nu.

Another day has gone
I'm still all alone
How could this be
You're not here with me
You never said goodbye
Someone tell me why
Did you have to go
And leave my world so cold

Something whispers in my ear and says
That you are not alone
For I am here with you
Though we're far apart
You're always in my heart
But you are not alone