Hey.

jobbig dag, blä är redan så jävla skoltrött orkar inget, vill inte.
vill bara ligga kvar i sängen och slippa allt jävla arbete.
imorgon inleds även engelska B, JA JIPPIE!
dessutom är det matte B som jag ser fram emot, verkligen :/
usch!

dagen slutade vid 15,25 då jag och annie vandrade ner till stan.
16,00 var jag hos psykologen en sväng, hum när jag pratar om det
känner jag att jag saknar dig mer än jag någonsin kunnat ana.
trots att jag var så pass liten när det hände, men det tog mycket hårt på mig.
att du lämnade mig, lämnade allt som vi hade, allt som jag velat uppleva med dig.
du saknas i mitt liv, och idag när jag snackade om dig drogs det upp, hur stor saknaden är.
jag vet att du ångrade dig, för annars hade du inte försökt spy, men tror även att en del av dig ville, eftersom du visste att du tagit dessa tabletter och du hade druckit, du kunde ringt ambulans för att vara på den säkra sidan?
äsch jag kommer ändå inte få några svar, ingenting, bara massa frågetecken.
Men du, min kära älskade Kristina, jag hade kunnat göra allt för att få dig tillbaka till mig liv.

även saker om Johan drogs upp, saker att det är tomt i skolan.
Ser man jonsson "åh vart är svenne nu då?"
det är jobbigt, han lämnade ett sånt stort tomrum efter sig.

och jag har den stora undran i huvudet:
- Vad tänkte de på när de tog detta beslut?
- vad var det sista det tänkte på?

som sagt många frågor men inga svar.

äsch, godnatt!