natten har varit helt underbar, den har spenderats med mattias.
och jag kan inte beskriva hur det känns.
idag på morgonen kände jag mig krasslig och stannade hemma från skolan.
hade egentligen velat att mattias skulle stannat han också, men han ska sköta skolan (:
så idag har jag inte alls gjort mycket, tittat på en film ätit lite och snart funderar jag på att plugga lite.
känner mig oerhört elak med Johanna som idag kommer att få redovisa engelskan utan mig, förlåt mig.
jag känner mig förövigt lite bättre, halsen har blivit betydligt bättre men huvudvärken har dock inte släppt än som jag hoppats.

nu börjar vindarna ta fart utanför & jag hoppas inte att det kommer bli någon jävla storm inatt.
jag vill inte vara ensam när det ska stormas och hålla på. Jag hatar hårda vindar som viner ute när det är mörkt.
+ att jag egentligen måste ner på stan och handla in lite mat till mig.
funderar på att ringa pappa och be han handla lite åt mig istället, så jag slipper ta mig ut när jag känner mig krasslig.

nehe. nu ska jag försöka ta tag i detta och skriva lite på min svenskahistoria.
den suger verkligen getpung men den måste bli klar.
+ att jag ska försöka mig på psykologin (säkert jenny)
och lite teori och läsning i körkortsboken, drygt 4 månader kvar till 18årsdagen!!!!

Vem försöker jag lura?
jag passar inte in bland er.

ja du är alldels ljuvlig & jag bara älskar att ha dina armar om mig på nätterna.
allt känns så bra då & inget kan bli fel, allt är bara så rätt,rätt,rätt!! (:
tyvärr blir det en natt i ensamhet, men ska jag nog försöka klara av.
för imorgon har jag dig här igen & jag längtar!
tack för att du fått mig tillbaka till världen!

allt annat orkar jag inte ta upp.
nej jag orkar inte.
ärligt talat bryr jag mig inte heller, längre!
för jag orkar inte vara den där slagdockan, inte längre.

tack annie för att du förstår mig.
tacksi tacksi.

tack&hej

you're my love

J. viklund

todilo!
precis hemkommen från alstermo, har varit på kalas/fest eftersom rebecca då fyllt 18 år.
trevligt folk & god mat så det var lyckat.
åkte dock hem tidigare än tänkt, skulle egentligen sovit där, men då hade jag fått åka hem vid 21,40 imorgon och det hade jag inte orken till så åkte hem med Malin & Gustav.

när jag åkte där i bilen (och frös om mina fötter som jag vet inte vad) så såg jag att himlen var helt täckt av stjärnor och då slog det mig att jag inte haft mina sköna kväller, men lugn musik & täcke och kollat på stjärnorna och bara tänkt.
de kvällarna har inte funnits i sommar, bortkastat tid på massa annat.
åkte även förbi skylten "hälleberga k:a" vilket får mig att tänka tillbaka på Johans begravning, en känsla i magen fastnade och jag tittade upp på stjärnorna och fick höra på ljuvlig musik (tack malin), då slog det mig ytterligare en gång, du är borta, du finns inte mer, aldrig mer kommer jag se de där smilet, aldrig mer, aldrig mer. jag hatar ordet aldrig mer.
jag är känslig nu, jag är blödig, känns som om allt kan få mig att gråta.
jag måste dit, dit till din plats, lägga blommor, tända ljus och bara visa att jag bryr mig.
ängeln i rummet, underbar låt..
ahh nu är det jobbigt, nu är det på tok för mycket tankar.

längtar just nu bara att mattias ska komma hit.
längtar, längtar, längtar.


jag vet inte vart jag har dig längre & det är jag ledsen över.
du säger att jag struntar i dig numera, det är snarare tvärtom vill jag lova!

hejdå.

jag går snart in i väggen, nu är det för mycket.
det kommer inte in något i mitt huvud längre, det bara snurrar runt.
information hit & information dit, jag förstår ingentingt.
jag orkar inte konsenterar mig, klarar inte det.
snart är botten nådd och jag kommer snart ligga på golvet och skrika på hjälp.
dagen var inte alls bra, kändes som om jag skulle börja gråta när som helst.
jag lägger allt på hög hela tiden, varför gör jag det?
allt blir svårare & tyngden på mina axlar blir allt jobbigare att bära.
det blev ju verkligen inte bättre idag när man fick tillbaka sitt mattprov.
HEJ IG NUMMER TVÅ, right jag borde plugga mer jag vet!
det ska inte vara såhär helt enkelt, såhär dålig är jag inte, eller?

jag har inte orken att skriva mer,
om jag inte blir bättre snart så kommer jag sakta men säkert att tyna bort.
det har redan börjat.

jenny,viklund

när jag cyklar har jag så mycket bra att skriva, så många bra formuleringar till mina tankar.
men när jag väl sitter här och ska försöka kläcka ur mig de så går det inte.
det går inte att formulera denna jävla känsla!
det går inte att förklara för de som inte begriper, vilket leder till att ingen förstår.

är detta mitt slutgiltiga beslut?
kommer det blir bra sen?
gör jag rätt?
vem kommer jag såra?
vem kommer såra mig?
hur kommer jag att må?
hur kommer du att må?
är detta fel?

nej det går inte att beskriva, så mycket tankar som flyger runt.
ibland känns det som om det bästa vore att strunta i allt, låta allt rinna ut i sanden.
gå vidare, ta nya tag, må bättre.
men något håller mig kvar, något säger att jag inte ska göra det.
kan denna något vara du?
finns den chansen?
vem kan svara på alla mina frågor?
vem kan svara på alla mina tankar?

ett år sen, ett jävla fucking år.
för ett år sen mådde jag toppen vid detta tillfälle.
var högt upp i det blå, kändes bra, allt var så jävla bra.
ett år sen & jag minns allt som igår.

jag ska ta tag i mitt liv, jag måste göra det.
för jag orkar inte med mig själv snart.

lilla hjärtat jag tänder så på dig,
jag vill så gärna ha sex med dig.