visst det är väl det man hoppas på.
att återfå leéndet, att äntligen kunna skratta.
men längst in i hjärtat sitter fortfarande den där klumpen kvar..
den där klumpen: sorg & ångest.
verkligheten får gärna komma tillbaka!
det är så mycket man fortfarande går runt och tänkte på..
så otroligt mycket saker som man lagt åt sidan,
det har gått så lång tid nu att man ska ha lagt det bakom sig!
jag vet att det aldrig kommer gå över..
för sorgen & ångesten efter min mosters bortgång har inte försvunnit än..
6 år...

hur som haver så kommer jag alltid ha de glada minnet av honom
och natten som jag spenderade med honom hans sista natt i livet..
den natten kommer jag alltid att minnas och alltid få ett leénde på läpparna när jag tänker på det.
"1000 nyanser av gult, man ska uppskatta det man har. "

om jag ändå hade...

denna natten för 4 månader sen...
du fick mig att sväva på moln..
för 4 månader sen..
om man ändå hade...

fyra jävla tunga månader imorgon.
de där skrattet, de där ögonen, de där händerna, de där åh..

jag kommer alltid att minnas dig Johan, alltid, alltid & åter alltid.