jag sa till mig själv "fäst dig nu för fan inte så fort som du gjorde med Johan"
right tänkte jag, det ska jag inte göra, det kan inte hända igen, det får inte hända igen.
och  nu sitter man här och upp över öronen fäst vid en person.
okey, detta kommer säkert som en chock för vissa, men jag har verkligen redan fäst mig så pass mycket vid dig att de skulle göra så himla ont att förlora dig.
förlåt mig..

sitter här hemma i min ensamhet när det regnar ute och vill bara att mattias ska komma hit & värme mig.
vilket han snart kommer göra, snart & snart vet jag inte, men inatt kommer han & kryper ner brevid mig, vilket känns helt ljuvligt.

allt känns så otroligt bra & jag vet att allt krångel nu är över.
inget tvek kvar, alla sånna känslor är som bortblåsta & det känns helt wunderfull,
att jag äntligen hittat det jag vill ha.
hoppas du är glad för mig skull...

nästa helg ska jag till alstermo, ännu på ett kalas, rebecca fyller 18 år.
det kommer bli trevligt & jag ska snacka så att allt blir bra där också.

yesbox, nu ska jag ta mig till soffan.
ha en underbra kväll för det ska jag ha.