Det hela började morgonen den 2 December.
Jag vaknade runt 05,15, gick upp för att gå på toaletten.
Märker då  att det rinner vatten längst benen, tänkte i stil med ”vafan hann jag inte till toaletten”..  men efter en stund fattade jag att det förmodligen var vattnet som hade börjat sippra, det var ju inte flod direkt, utan det rann litegrann, så tänkte ”det är nog ingen fara” och gick och la mig igen.. haha. Men efter några minuter känner jag att det rinner ännu mer, så går upp på toaletten och inser att ”nä, nu är det nog verklige vattnet”..

Vid 05,30 får jag den första värken.. det gjorde ont.. och det fortsatte.
Jag ringde in till förlossningen, de undrade hur ofta värkarna kom, sa att det kanske kom 4-5 stycken på 10 minuter (inte fan vet jag, hade ju inte räknat dom direkt). Hon sa att det var nog ingen idé att vi åkte in för det skulle ta lång tid till, så jag skulle ta mig en dusch, äta frukost och sova vidare.
Yeah right.. värkarna var starka och att sova var inte på tal om.
Väckte upp Mattias och sa att ”nu är det på gång, vattnet har gått..”
Han kliver upp, styr lite grejer, sen säger han ”är det okej om jag lägger mig och sover igen?”.. han lägger sig och stoppar i öronproppar.. hahaha.. så kul kille. Blev dock ingen mer sömn för honom! J

Värkarna blir värre och jag tycker nu att de kommer tätare än var 3:dje minut och håller i sig mellan 45 sek-1 minut. Ber Mattias ringa in till förlossningen igen och dom ber oss då att komma in.

Just denna natt hade vi nattgäster i form av Jessica och Timpa. Mattias väckte upp dom och bad dom åka till coop för att handla lite till oss, typ choklad, energidryck osv.
Dom åkte och jag tyckte att dom var borta i flera timmar.
Mattias packade sin väska och jag stod och hade onda värkar.. han masserade min rygg emellanåt och var väldigt lugn ändå! J

När Jessica & Timmy äntligen kom tillbaka hade dom köpt halva affären, så mycket godis och grejer. J Jessica frågade om hon kunde göra något för mig ”ja du kan få föda barn åt mig om du vill” var visst mitt svar ;)
Jessica värmde min vetekudde och när den var varm så satte vi oss i bilen för att åka till förlossningen.

Bilresan in kändes som en evighet, men pratade i telefon med Marianne (Mattias mamma) så det gick lite lättare! Men hade sånna jobbiga värkar och det var väldigt jobbigt att sitta ner i en bil.

Vi blir inskrivna på förlossningen 07,48.
Barnmorskan Jennie känner om jag är öppen, är då öppen 1 cm.
Får sen lägga mig i ett CTG och hjärtat tickar på 140 slag / minut.
Värkarna är väldigt jobbiga, så klockan 09,00 ber jag om lustgas  (heaven).
Vid 09,40 får jag lägga mig i badet får då bade 1 timme enligt doktorn.
Det var så skönt att få krypa ner i ett varmt bad och dom hade tänt upp med ljus och släckt ner i rummet, så det var riktigt mysigt. Så där satt jag i ett varmt bad och andades lustgas. Sa till Mattias ”ett varmt bad och lustgas, då kan jag föda hur många barn som helst” ;)

Klockan 10,40 måste jag upp ur badet för att läggas i ett CTG och kolla bebisen, får ligga i den i ca 1 timme.
Så runt 12,00 får jag lägga mig i badet igen och där ligger jag i 2½ timme! Helt underbart skönt.
I badet matar Mattias mig med glass, det var riktigt riktigt gott (eftersom jag inte ätit något).
Värkarna börjar ta i ännu mer och jag gråter och skriker om vartannat. Hyperventilerar i lustgasmasken blir ”full” och gilla’rt! ;)
Klockan 14,30 har det skett ett skiftbyte och jag får en ny barnmorska, Katarina. Har nu väldigt starka värkar och har väldigt ont. Så hon säger att jag ska gå upp ur badet.
Hon ska då känna hur mycket öppen jag är, gissar på typ 8 cm.. hon meddelar att jag är öppen 3 cm.. 3 jävla cm.. tänker ”hur fan ska detta gå” jag har ju så ont nu.. och det är 7 cm kvar.. 7(!!!!) cm kvar.. säger att jag inte orkar mer och vill ha EDA.

Narkosläkaren kommer men hon sätter en spinal först, för de var tvungna att ta ett blodprov innan jag fick en EDA för att kolla att Trombocyterna är normla.
Spinalen är underbar, känner knappt av värkarna och känner mig i himmelriket.
När spinalen börjar sluta så läggs en EDA (blodproverna var normala) klockan 16,45.
Denna är helt underbar och jag funderar varför jag inte tagit denna innan?
Dock börjar den sluta fungera runt 17,30, så värkarna börjar bli jobbiga igen.

Klockan 17,35 känner barnmorskan hur mycket öppen jag är.. 5 cm. Hon känner även under en värk och säger att huvudet skjuter på bra.
Hon säger att om jag ställer mig upp och går lite så kanske det öppnar sig fortare.
Eftersom EDA nu slutat fungera helt så har jag sjukt ont. Men jag ställer mig upp och får stå med ett RA-bord.
Nu börjar det hända grejer, värkarna gör så sjukt ont att jag bara vill dö, vattnet forsar ut och Mattias står och klappar mig på huvudet.
Vid 18,03 känner jag att jag vill krysta.. Barnmorskan kommer in och då visar CTG att bebisen hjärtljud har sjunkit väldigt mycket, 80 slag /minut. Hon ber mig att lägga mig när för bebisen mår inte bra.
Dom känner då att jag är öppen helt.. in kommer 6 personer rusandes och gör iordning sängen  och grejar.
Jag börjar krysta för kung och fosterland, men eftersom bebisen måste ut NU så var dom tvungna att lägga en sugklocka (kl 18,11) samt att klippa, vilket sved till som bara fan. Skrek som bara den.
Och så låg det en person på min mage och tryckte för att hjälpa bebisen ut.  Efter tre drag med sugklockan  kommer han ut..  med navelsträngen 3 varv runt halsen.

Klockan 18,15 föddes våran underbara son. Han kom ut och var alldels blek, livlös och skrek inte, vilket gjorde att dom fick springa iväg med honom och Mattias följde med.
Men jag kände ändå ett sånt otroligt lugn, tack vare den fantastiska barnmorskan som var så lugn och pratade lugnt med mig.

Lillkillen repade sig rätt så fort och kom igång, så efter en stund så fick Mattias & bebisen komma in till mig, så jag fick se honom någon minut, sedan var han tvungen att läggas in på NEO.
Han vägde 2590 g & var 49, cm lång.. och eftersom han var så pass liten och inte mådde så bra vid förlossningen så fick han läggas in på NEO där han fick ligga i värmebädd samt bli sondmatad tills ammningen kom igång helt.

När jag fått duscha av mig så fick jag åka in till avdelningen NEO och hålla min son för första gången, helt underbart! Tänk att nu var han äntligen här.. och att det gick bra tillslut. ♥

Vår älskade underbara unge ♥

Här 13 timmar gammal!

Allt som allt så gick förlossningen på 13 timmar och trots att det blev lite dramatiskt så är jag nöjd över förlossningen! Och längtar (nästan) till nästa! ;)