Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Min nuvarande kärlek
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Det obehagligaste som hänt
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

---

Ett ögonblick:

Det första som jag kommer att tänka på när jag ska skriva om ett ögonblick är ett av de värsta ögonblicken i mitt liv.

Det var när mamma sa "Stina är död". Jag minns det så väl, jag skulle PRECIS åka till skolan, stod i dörren när telefonen ringde och mamma svarade. Jag tror inte att samtalet varade speciellt länge. Jag stod som på nålar, eftersom jag visste att telefonsamtalet handlade om henne.
Når mamma sagt att Stina var död, tog jag cykeln och cyklade till skolan. Vad jag tänkte och vilken väg jag tog minns jag inte, var i stor chock. Kom hem till Rebecka (åkte alltid dit innan skolan så vi tog sällskap) och började storgråta och berättade för henne. Hon blev väldigt ledsen också eftersom vi hade varit där rätt mycket och passat hennes yngsta son Midas.

Hela den morgonen den 7 April 2000 kommer jag ihåg. Hur telefonen ringde tidigt på morgonen. Jag sprang ner och svarade, då var det Stinas kille, han ville prata med mamma eller mormor (som var på besök). Sen gick allt fort, jag var inne på rummet medans mormor & morfar åkte iväg. Minns att mamma berättade att stina försökt ta livet av sig och att de magpumpade henne nu.

Usch, vilket hemskt minne. Jag skulle så gärna vilja slippa det minnet och ha min älskade moster i livet.
Tänk att det snart är 11 år sedan, helt sjukt. Tiden har verkligen sprungit ifrån.