Jag vet att så fort jag lägger mig i sängen, så kommer jag börja grina. För att det är så tomt och tyst i sängen.
Fan vad känslig och nördig jag är. Herregud vad är det att lipa över? Han kommer ju hem på torsdag kväll/natt. Det kan väll inte vara så jävla farligt att vara själv ett par dagar? Vad är det för fel på mig? :O

Jag är liksom uppstressad för att gå och lägga mig, känner att pulsen börjar öka och jag känner att jag egentligen inte vill. Nu skulle jag haft William hos mig (min stora nalle), jag undrar vart han är? är han uppe på vinden? Hmm.

Hur som helst, det är nästan som att jag redan bestämt mig för att det kommer bli jobbigt att sova och att jag kommer att ta till lipen, det är som att det redan är förbestämt. Men det är så sjukt, jag lkänner mig så trygg när Mattias är här. Utan honom är jag fan som ett ruckel. Han är min trygghet, hur ska jag kunna sova utan honom?

Alltså vad snackar jag om egentligen? :O Det är väll bara att gå och lägga sig, han kommer hem om ett par dagar.. men fan.. just nu vill jag att han ska komma hem nu... nu... nu... Om jag inte klarar av en natt, hur ska jag då klara av fyra nätter i veckan fram tills Oktober?

Skärpning Jenny!! (Och nej, jag lipar inte alls nu, jag är inte ett dugg känslig:)