Igårkväll, som vanligt innan jag somnade, lyssnade jag på radio, Karlavagnaen (det äger!). Igårkväll var ämnet fritt. Mot slutet ringde det en kvinna som hette Johanna, som inom loppet av 7 månader mist sin bror & sin bästa vän. Hon pratade och jag blev verkligen berörd, hon satt där i telefonen med gråten i halsen och frågade hur hon skulle komma vidare, hur hon skulle kunna gå vidare. Tillsut brast det för henne och hon satt och grät.. och där låt jag i sängen och grät som ett annat vattenfall. Hon skyllde dels sin bästa kompis bortgång mycket på sig själv (han omkom i en motorcykelolycka nu i april). Att han hade ringt och bett henne komma, för han var ledsen, varav hon sa "nej men jag kommer på lördag istället". Därefter kör han ihjäl sig.. och hon tar skuld för detta.
Jag förstår henne - alltså, det är inte hennes fel och hon borde inte/ska inte ta skuld, för det är ödet som avgör. Men jag förstår att hon tar skuld, jag har själv suttit i den sitsen och lagt skuld på mig själv.
Det är svårt att se klart och man tänker alltid "om jag gjort så, om jag gjort si" osv.

Men när tiden går så blir det lite klarare och man inser att hur man ändå gjort så hade detta nog hänt. Men man måste ge det tid. Jag kan än idag tänka "VARFÖR gjorde jag inte så?, hade jag gjort det hade allt blivit så annorlunda", men det kan man inte veta. Men man hoppas nog egentligen att det skulle blivit annorlunda. Man vill lägga lite skuld på sig själv, för att tro att man själv kunde gjort något åt det. Men som sagt, med tiden blir allt klarare, så är det.

När Johanna pratat klart var det bara några minuter innan midnatt (karlavagnen slutar vid midnatt), men de hann ringa in en person till som också varit med om dödsfall. Hon berättade om två hemsidor på internet, som jag aldrig hört talas om, men jag skrev upp de och har nu varit inne på dessa två. Jätte bra sidor för folk som mår dåligt och vill skriva av sig.

Första sidan: http://www.vimil.se/ - Vi som mist någon mitt i livet
Andra sidan: http://www.spes.nu/ - Riksförbundet för Suicidprevention och Efterlevandes Stöd

Man behöver inte skriva, utan man kan helt enkelt bara läsa att det finns fler än du själv som mår dåligt, fler än du som har varit med om liknande saker. Det kan vara en stor tröst och kan vara väldigt skönt att läsa om hur andra beter sig, hur deras sorg se ut.

Tycker absolut att ni ska kika in dessa sidor, trots att ni inte mist någon. Dessa sidor borde alla veta om, tycker jag. Ger ett stort stöd och hjälp.