Idag är det den 10 September, min pappas födelsedag. Idag fyller han hela 42 år, vilket jag tycker är ganska så ungt, eller?
Han måste alltså varit 23 år när jag föddes. Här och nu orkar jag inte dra upp hela familjedramat, som är kanska krångligt, det lovar jag er!

Vart var jag? just det, han var 23 år när jag föddes. Dock vet jag inte hur gammal han var när han fick reda på att jag existerade, eller snarare fick reda på att jag var hans dotter. Men från en dagen allt var fastställt, så avstod han sig sin roll som pappa. Såhär i efterhand har han sagt att han tyckte att han var för und, men jag vet inte.

Jag har alltså inte haft någon vidare bra kontakt med min pappa under väldigt många år.
Utan det har nu på de senaste 5-6 åren som vi har kommit närmare varandra.
Han har sagt klart och tydligt till mig att han ångrar sig, att han inte tog sitt ansvar.
Jag vet ju inte om det är sant, om han känner sig tvungen till att säga det, men man hoppas alltid.
Det känns bätter att tro på det,

Men jag kan undra hur mitt liv hade sett ut om han haft en större del av mitt liv när jag var mindre. Hade det förändrat mycket med mig? Jag vet inte..
Men vet ni vad jag undrar mest egentligen?
Jo, om någon frågar honom hur många barn han har, undra om han nämner mig.. eller om han automatiskt säger "2st", istället för 3. Jag har hört honom säga orden "detta är min dotter" en gång, på ett av mina kusiners dop..
En gång.. men jag vet inte, vi är nog båda ganska osäkra.

Hur som haver så har vi kommit närmare varann nu på senare dag och det är jag glad för!
Det är klart jag älskar mig pappa, helt klart.
Därför vill jag gratulera dig på din födelesedag!