Det är så många som säger att man ska unna sig lite "egentid" när man bor tillsammans. När man nästintill är med varandra dygnet runt, så ska det tydligen vara skönt med denna "egentid". Men jag säger bara "FUCK EGENTID".
Jag struntar i om det är bra för så många andra, det är inte bra för mig. Jag vill inte ha någon jäkla dum egentid och rå om mig själv, det kan jag lika gärna göra när Mattias är här.
Jag vill inte vara utan honom, så enkelt är det. Jag är Mattias-beroende, det är som knark - tro mig!
Får jag inte en dos av Mattias blir jag så grymt deppad och tänker bara på massa dåliga saker.
Se redan nu, han åkte vid sju tiden kanske och jag har redan börjat deppa ihop.
Jag slår vad om att innan jag somnat så har jag lipat åtminstone en gång.

Vi skickade lite sms nyss, där skrev han att han saknade mig och jaa jag höll på att bryta ihop redan där.
Patetiskt? nej, jag är bara så jäkla beroende utav honom. Han brukar alltid vara här om kvällarna (okej, ibland är han ju ute, men ni fattar vinkeln liksom), han tar alltid hand om mig, myser med mig, gör så jag skrattar. Vem fan har jag ikväll & inatt? Nej just det, inte en jävel.

Men jag vet ju att jag klarar detta, alltså herregud det är inte ens ett dygn han är borta, men det känns som en evighet, när man själv bara sitter och glor. Jag har ju varit iväg från honom i 1 vecka, så detta är ju liksom en baggis. Men ändå.
Jag saknar honom, jag vill ha honom här nu! Jag vill inte att han ska sitta på någon jävla parkering utanför Bauhouse i någon jävla husvagn med John och Patrik, jag vill att han ska sitta i soffan med mig.
Och i natt vill jag att han ska ligga brevid mig, sådär nära och snarka lite lagom högt.
Det är liksom trygghet.. och som ni alla vet hatar jag att sova ensam.

Nu ska jag kolla på "a walk to remember", jag kommer gråta, jag känner det. Fan vad jag är lipig.