Sitter just nu i min morgonrock (som förövrigt måste tvättas, KOM IHÅG!), precis tagit mig en varm dusch dessutom gjorde jag rent duschen samtidigt, varför inte slå två flugor i en smäll liksom? (:
Hoppas  på att det snart blir läggdags och kolla på surf up som jjag igår laddade hem.

För ett par dagar sen letade jag igenom min blogg efter något jag skrivit om midsommar-06, för jag var lite sådär nostalgisk av mig och ville få tillbaka samma midsommarkänsla som jag faktiskt hade då.
Men efter noggrant letat igenom bloggen hittar jag inte ett enda inlägg om själva midsommarhelgen, utan allt var snarare om den tragiska händelsen som inträffade och som jag fick reda på samma dag jag kom hem från Öland. Visst så förstår jag mig själv att jag inte skrev om det bra och roliga stunderna (förutom just den natten då jag & Vickan just umgicks med Svenne).

Men om jag tänker tillbaka på just midsommarhelgen och tar bort allt dåligt som hände, så var det liksom en fantastisk helg, mycket saker hände, både förväntade grejer och helt oförväntade grejer.
Jag har ingen lust att rabbla upp vad som exakt hände, för det är ju mer än 1½ år sedan, men ändå.
Men jag hör fortfarande ord som klingar i huvudet som hände en av kvällarna (minns inte vilken):
"Jenny vänta, jag måste bara få.....", denna händelse var ytterst oförväntad och jag minns än idag känslan "WHAT THE FUCK?". Men aja, det var iallafall midsommar, och den midsommar innehöll mycket saker, som jag helt enkelt får bevara i mitt minne.

Dock vet jag att ingen midsommar kommer bli sig lik igen, nej inte efter den midsommaren.
De som egentligen känns mest konstigt det är när jag och Anne var på väg hem till stugorna, fulla och glada, bärandes med cykelhjul och midsommarstång och allt var det var. Jag började skicka sms till hela min telefonlista, skrev något om midsommarstång och cykelhjul, minns inte riktigt, men skickade även då till Svenne.. Alltså det känns så konstigt att bara.. ah att jag skickade sms till honom, jag hade ingen aning vad som hade hänt, vad som skett i hans lägenhet ett par timmar innan. Förvisso var jag lite irreterad på honom eftersom vi lovades att höras av senare, vilket vi inte gjorde.

Det finns så mycket att spekulera i, så mycket saker man tänker att man kunnat göra och inte göra. Men det är inte lätt att veta att den människa man sitter och pratar med planerar att ta livet av sig timmarna där på. Det är inte lätt att veta att den man kyssar på morgonkvisten är den som ett par timmar senare hänger helt livlös i sin lägenhet.

Ibland kan jag stå i vardagsrummet och kolla över gatan och se huset han bodde i och minnas.
Tillexempel när vi sms:ade när jag och linnea var ute och gick och han sa att vi skulla kolla om lampan i hans lägenhet var tänd, haha, kommer du ihåg det Linnea? :)

Nehe, jag hade från första början inte tänkt att detta inlägg skulle handla om Johan, men så blev det och det är ganska skönt att få skriva av sig ibland om saker man känner och tänker på.

Godkväll!

P.S Håller tummarna!! :) D;S