Är det bara jag som känner stort ångest för studenten, eller finns det någon mer?
Jag har längtat till studenten sen jag började 1:an, att få se treorna springa ut och åka runt i sina bilar sen och vara jätte glada, skratta och det finns inget som kan stoppa de, de var verkligen en härlig känsla och man ville då så gärna själv ta studenten. Nu är jag där, på Torsdag så tar jag studenten, då är det jag som står där uppe på scenen med studenmössa och klänning och betygen i handen och är glad, lycklig som aldrig förr. Men ändå känns det helt galet, jag ska inte ta studenten, jag ska stå brevid och kolla på när alla andra tar studenten, det är inte min tur än.. nu är man där, nu ska man stå där uppe, nu är det jag som tar studenten, vi tar äntligen studenten. Vad ska man göra sen? vad händer efter sommaren? blir det jobb? resa? flytt? barn? giftemål? jag vet inte, allt detta kommer ju hända efter sommaren (inte direkt, men alltså ni fattar).. ni börjar det där jäkla vuxenlivet med ännu mer ansvar, fan jag pallar inte. Jag går om gymnasiet igen eller något?

Ikväll är det den tredje och sista festen, vollybollfesten.. vi ska nog dra ner dit, men jag tar det nog ganska lugnt, jag har fått ont i halsen och jag vill helst vara frisk tills torsdag, inte så kul att vara sjuk den dagen, det kan jag ju inte påstå faktiskt! Därför blir det mycket kläder ikväll och lite dricka och tidigt hem och sova, tyyp! :)
Idag var vi i kalmar och skulle "mysa" med klassen en sista gång, vi var 6 st plus 2 lärare, alla andra orkade inte ta sig in till kalmar efter att ha festat hela kvällen/natten! Men det var mysigt ändå, så jag klagar inte! :)

Nu ska jag alldels strax sätta igång med städningen, man vet ju aldrig om det är några som ska komma upp här ikväll innan vollybollen eller sådär. Men jag måste iallafall städa och dona, för det är ganska stöktigt och jag hatar när det är stökigt!

Vi höres! :)

p.s jag har en lånemobil nu så nu kan ni få tag på mig igen. d.s