10 Januari 2008, Torsdag. (med återblickar till den 7 April 2000)

Igårkväll innan jag skulle sova började jag tänka, som alltid innan sovdags.
Jag tänkte på allt möjligt, helt plötsligt ploppar datumet 7 April upp i huvudet.
7 April 2000, kom och tänka på mammas ord innan jag åkte till skolan.
Orden har liksom etsat sig fast i huvudet, orden som förändrade så mycket.
Jag minns samtalet på morgonen, klockan halv sju.
Ibland tror man att man har glömt, men man förtränger.
Nu minns jag allt i detalj, förutom en sak, hur jag tog mig till Rebecca/skolan.
Jag vet att jag cyklade, men vilken väg jag tog kommer jag inte ihåg, vad jag tänkte kommer jag inte ihåg, jag var i chock.
Det var inte så konstigt, vem hade inte hamnat i chock efter de orden?
"Stina är död".
Jag får rysningar i kroppen när jag tänker tillbaka på det.

Jag tänker tillbaka på hur det var innan allt hände, jag träffade henne ett par dagar innan, Niklas fyllde år.
Jag minns hennes lukt, fan jag minns hennes lukt, nu när jag tänker efter. Lukten.. den lukten.
När jag känner mig ensam, ledsen osv så brukar jag tänka på henne, om det är kväll titta upp mot stjärnorna och tänka att hon är en stjärna och kollar ner på mig just nu, jag brukar prata med henne i mina tankar, låtsas att hon hör vad jag säger, låtsas att hon kan hjälpa mig på ett eller annat sätt.
Ibland tar jag till drastiska metoder, när det är som svårast tar jag fram hennes smyckeskrin, där en del av hennes smycken ligger, jag har rullat ihop det i en påse för att bevara lukten, då tar jag fram den luktar och tårarna väller ner, då känns det som om hon är närvarnade på något sätt, jag har även en annan sak från henne, som jag helt ärligt inte vet vart jag fått det ifrån. Det är en liten Ask eller låda eller vad man ska kalla det, som är guld där det står "Kristina 31/3 80" på, där i ligger det två hårlockar med spännen i. Någon gång hon har klippt sig och velat spara några lockar. Ibland tar jag fram de.. men det är bara ibland, när det behövs.

Det var länge sen jag tänkte på henne, på min moster, på hon som var som en extra mamma för mig när hon bodde här, hon som jag pratade med om allt, hon, hon, hon. Vissa perioder är mer än andra, men nu var det verkligen länge sen, känner att det är dags nu.

Något som jag verkligen ångrar, är att jag inte såg henne när hon dött, det hade varit skönt tror jag.
Det andra är att jag inte medverkade på hennes begravning, jag vet inte varför, minns inte.
Jag ångrar det och hade jag kunnat ändra tiden hade jag gjort båda delarna.
Nu kan jag inte ändra på tiden, så jag får sitta här nu och ångra, ångra så in i helvete!

Jag minns orden hon sa till mig några veckor innan:
"jenny, jag skulle vilja ha dig som dotter, bara för en dag"
& vet ni? jag hann aldrig vara hennes dotter för en dag......

Jag minns orden som förändrade mitt liv..
- Stina är död.