Det är snart dags för bingen och jag ska ställa klockan på 08,30 eller 09,00, för imorgon blir det upp i tid och hinna med en massa saker..
1. Handla
2. Städa
3. Tvätta
.. ja typ det och imorgon börjar jag vid 14, så jag känner mig lite stressad om jag vaknar vid typ halv elva och ska hinna göra dessa saker, som ni vet är jag inte den personen som tar tag i detta direkt när jag vaknar, utan det kan ta någon timme innan jag kommer igång.
Förvisso måste jag åka och handla tidigt imorgon, för jag har ingen jucie hemma och att blanda pulvret med mjölk... nae det går bara inte! Försökte nu till kvällen och hade i lite kanel, men nesch, fick inte ner så mycket, smakar verkligen pyton med mjölk tycker jag!

Hur som haver har jag ganska mycket tankar och känslor som ligger insvepta inom mig, men jag vet inte riktigt hur jag ska få ut allt, jag vill inte skriva om precis allt här på bloggen, det känns allt för privat. Men jag tror att många tankar kommer att bli "utflygna" på fredag, då jag kommer träffa Caroline och hon är bra på att lyssna och ge råd, jag gillar henne! Hon är bra!
Men jag kan ju faktiskt skriva om något av mina känslor och tankar här på bloggen..

Jag har en bilddagbok och på den har jag endel vänner, och jag kollar deras bilder varje dag..
och så har jag en "vän" (alltså vi har aldrig pratat live eller så, men vi har en koppling till varandra, och jag gillade henne inte alls till en början, inte för att jag tycker något speciellt om henne nu, men ändå).. hon hade en pojkvän för typ 2-3 månader sen och de hade väl hållt ihop i snart dryga året och hon skrev och skrev om honom, han var det bästa i hela världen, aldrig hade hon älskat någon så mycket osv, hon skrev dikter och la ut fina sångtexter som tydligen passade in på deras kärlek och hennes kärlek till honom.. Men ja nu så har de tydligen gjort slut.. men grejen är att hon nu har en annan, de kanske har varit tillsammans 1 månad? eller något, jag vet inte, har inte så stor koll! Men nu skriver denna människa att den nya pojkvännen är det bästa som har hänt, aldrig ska hon lämna honom, han är det enda som fått henne att le, att hon aldrig har älskat någon så mycket i hela sitt liv..

Alltså, sånna människor kan jag bli totalt tokiga på, vet hon inte var kärlek är eller?
Man kan inte bara glömma sin förra kille så, pang poff, och ett par dagar senare älska en annan person så djupt att man skulle kunna dö för honom, alltså jag förstår inte?
Varje gång jag ser bilder på henne och honom, eller bara på honom och någon fin liten text under så tar jag det inte på allvar, det känns inte äkta.. för hon har sagt såhär om varje jäkla pojkvän hon har haft de senaste 2 åren (som jag har kollat hennes bilddagbok), och hon har ju haft en del om jag säger så..
Är det inte konstigt? Man kan säga "jag älskar dig" till vem fan som helst, släppa ur sig orden precis som vilka ord som helst.
"jag älskar dig" har blivit ett mode, man säger det till höger och vänster att orden har tappat sin innebörd. Alla missbrukar orden och jag hatar det!
Man ska känna att man vill säga orden, att de betydet något, att den man säger de till, att man verkligen älskar personen.
Nu blev det ett långt och ganska tråkigt inlägg.. men jag måste ju få komma ut med mina tankar och känslor.

Förvisso är ju inte detta som tar upp alla mina tanker, jag har andra, men de behåller jag för mig själv.. För det är för jobbiga att skriva om... hur kan man någonsin vara säker? Jag bara undrar? Hur vet man? Hur vågar man lita? Jag vet inte.. jag vet ingenting längre känns det som.. hjälp mig att hitta svaret, det finns därute någonstans, frågan är bara vart?