14 Augusti..
Sitter och kikar in åkrahällskolans hemsida och om 4 (för ettorna) & 5 dagar börjar skolstarten, men jag.. ja jag ska inte gå dit, för jag tog ju studenten i somras? Eh det känns helt jäkla sjukt.
Läste igenom ettornas "schema" inför första dagen och jag kommer precis ihåg hur det var första dagen, men det är 3 år sedan? Alltså, gymnasitiden gick sjukt fort. Det känns hel konstigt att inte jag och mina (fd)klasskamrater sätter oss ner i skolbänken igen.. det känns helt sjuuukt! Nu har vi livet framför oss, nu börjar allvaret, alltså hjälp mig?!
Jag tror inte att jag har insett att det inte ska bli mer skola för mig, utan det är nu, när skolstarten närmar sig för alla andra, som det börjar gå upp för mig att jag inte ska sätta där längre, inte öppna mitt kära skåp (som förövrigt har min & helens tröja inne i sig), inte sova på lektionerna, inte orka bry sig.. eller ahh, ni fattar?
Är det detta som kallas ångest? ahh, jag blir mörkrädd!
Pratade med Jenny i tisdagskväll på jobbet och vi pratade om studenten, gullet började nästan gråta, hon är sööt! Men jag kände verkligen att jag vill göra om den dagen, allt med den dagen, hela dagen var så jääääävla perfekt!!! 
Men.. ahh... nu inser jag att om jag inte hade tagit studenten och istället haft ett år kvar? då hade jag ju sluppit denna konstiga känsla? 

Pfft, fan jag orkar inte skriva mer, nu ska jag äta maat! Hejdå!