Det är för många tankar som cirkulerar, men hur orkar man?
Vågar man någonsin släppa taget? Varför tänker man mer på andra än på sig själv?
Varför vågar man inte möta ensamheten? Varför tänker man mycket men aldrig gör slag i saken?

Jag vet inte, det enda jag vet är att snart... ja då är det fan slut med detta.