Jag är nog inte riktigt klok, jag sitter just nu och läser olika minnessidor, därav en kille som gått bort av alkoholförgiftning, läser just nu hans flickväns blogg och tårarna bara rinner ner. Jag lider verkligen med henne, samtidigt som jag tänker på hur det skulle varit om det hade varit jag som varit i samma sits. Jag tror inte jag hade klarat av det, det hade fan inte funkat. Om jag skulle mista Mattias (på det sättet), så skulle jag verkligen gå under. Det är en annan sak om man gör slut, det kan man komma över, men om ens pojkvän dör helt oväntat.
Jag vet inte vad jag skulle tagit mig till, jag hade säkert blivit psykiskt sjuk eller något, jag lovar!

Nu när jag tänker ännu mer på hur mitt liv skulle se ut utan Mattias börjar jag gråta ännu mer. Det känns som om jag är ganska töntig nu och man ska inte tänka på sånt. Men jag är sån, när mattias inte är hemma (han är i kalmar just nu) så börjar jag alltid tänka på typ döden och lyssna på låtar som får mig att minnas olika saker som har med döden att göra.

Jag hatar döden så jäkla mycket, det finns inget hemskare. Jag är rädd för att dö och rädd för att någon i min närhet ska dö (peppar peppar). Jag har redan varit med om så många dödsfall att jag inte orkar fler. Jag har varit med om ganska mycket i mitt korta(?) liv. Men jag har överlevt och på något sätt har dessa dödsfall gjort mig till en starkare person (på något sätt). Men som jag har sagt innan, jag hade hellre varit ett par erfarenheter fattigare och dessa personer i livet, än som nu ett par erfarenheter rikare och dessa personer borta.

På måndag är 7 April, alltså hela 8 år sedan min moster valde döden framför livet. 8 år känns som en evihet, att det är 8 år sedan jag sist fick se henne. Jag minns sista gången vi sågs, det var den 2 april då Niklas fyllde år och hon var där. Jag är verkligen glad att Samuell åkte till henne den där morgonen och hittade henne. För det känns som om han inte hade gjort det, så hade jag gjort det. För jag skulle upp dit efter skolan och passa Midas en sväng, jag minns det så väl. Det är även ord som har spikat sig fast i mitt huvud som hon sa en gång "jag önskar att jag hade dig som dotter, om då bara för en dag".

Åh nu blev det ett sånt där deppinlägg och bara dödinlägg. Men jag avslutar med att säga:
- Jag hatar DÖDEN!