Och så var årsdagen här.. och så mycket annat.

Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg. Jag känner mig tom, frusen och alldels jätte sjuk.
idag är det en dag som gör många sorgsna och neråt, för idag är det precis 1 år sedan Johan valde att försvinna från oss alla. Hur ska man egentligen bete sig på 1 års-dagen? ska man gråta, skrika och göra precis som man gjorde när beskedet kom? eller ska man med ett sorgset leende på läpparna tända ljus och minnas allt?
Själv var det svårt att hålla tårarna tillbaka när vi runt halv tre tiden var vid graven.
Jag kände en känsla som är ganska svår att förklara.. en känsla utav oro, hur har han det?
Jag var iallafall där på årsdagen, vilket känns bra, för jag har inte glömt någonting.
Blommorna blev bra och graven var utsmyckad med massor utav blommor som var så fina.
Men tårarna har inte runnit till, jag har hållt de bakom ögonlocken, för att detta ska vara en dag att minnas, en dag utan tårar, så vill jag ha det, så känner jag det för. Just nu..

Som sagt känner jag mig sjuk, febern är nog inte långt i från och halsen gör uppror och kliar och näsan rinner så det står härliga till. Det känns inte bra, för jag vill kunna tjäna lite pengar i sommar, inte gå runt och vara sjuk hela tiden. Men imorgon har jag bestämt mig för att ringa till distriktsköterkan och inte släppa taget om luren tills hon svarar och har gett mig en tid för utedelegering så jag kan gå ut till tanterna som bor i sina hem, för omväxlingsskull.

Men lite tur kommer solen fram imorgon och jag kanske blir frisk av lite solsken?
Förkylningen har kommit pga mitt första dopp som skedde för ett par dagar sedan..
Jag skyller på doppet, så jag slipper bada mer i år ;) Nej skämt och sido, bada ska jag allt göra fler gånger i år. (om jag har tid;)

Nehe, nu ska jag sätta mig brevid den absolut bästa som finns och försvinna in i hans otroligt varma famn.
Vad hade jag gjort utan honom i alla svåra och jobbiga siutationer? han har hjälpt mig igenom så mycket, utan att ens veta om det. För bara hans närvaro och vetskapen om att han älskar mig, hjälper mig igenom så otroligt mycket, som jag inte hade klarat av om jag varit ensam, utan honom.

Så hoppas ni alla mår bra idag och haft en trevlig midsommarhelg.

& Johan, du finns i allas tankar idag, vi saknar dig & kommer aldrig glömma dig, aldrig!


Kramis, Jenny.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0