2006:

ett år fyllt av så mycket saker.
kanske är det ett bra år, kanske inte.
har tyvärr inte så många ljusglimtar i året som varit.

det finns så många saker som varit dåliga, så otroligt många saker.
saker jag vill skriva om och berätta men något säger "stopp, det är inte värt det"
ett helt år kan förvisso inte vara fyllt utav glädje hela tiden, eller?
jag har inte varit med om det, så jag antar att det inte är så.

bara början av 2006 blev kaos, gaah.
nyårsafton var faktiskt otroligt rolig, det är bara de sista timmarna efter tolvslaget som man vill glömma.
hemma runt 06.00 tiden och gick inte upp på flera dar och ingen mat fick man i sig.
bilder spolades som på film i mitt huvud..
ingen riktigt förstod hur dåligt jag mådde eller verkade orka bry sig.
det som hade hänt var "något roligt" som man kan skratta åt.
och att senare komma till skolan och få höra det i stort sett varje dag.. ja det satte tyvärr sina spår.
trots att jag idag har gått vidare och kan skratta åt det som hände då, för ett år sedan.
Denna ångest präglades inom mig flera månader, trots att jag inte visade det.
något har förstört mig, de som var så viktigt för mig, någon hade tagit de viktigaste jag hade ifrån mig.

året fortsatte sen i sin glans och saker hände inom vänskapen..
trots detta fick jag nya underbara vänner som idag är helt oslagbara.

det hela slutade i sommras, ja då tog allt verkligen slut.
all glädje som någonsin funnits, allt hopp ja och så vidare.

Det var i skolavslutningsdagarna då min kära gammel-mormor dog,
av ålderdom, visst hon hade levt sitt liv & var nog väldigt nöjd med det liv hon levt.
men hon ska finnas där "mormor Karin", hon ska man alltid hälsa på när man är i skellefteå.
hon har alltid funnits där med sin närvaro enda sen man var liten, sen endag försvinner hon.
jag kan inte påstå att jag har sörjt henne, men det kändes ändå nartuligt på något sätt att hon försvann, jag visste ju själv att det snart var dags. Den 8 juni klockan 00.20 försvinner hon från jorden.

sedan kommer det som gör resterande året pest, den 25 Juni...
jag vet att jag har skrivit om detta så  många gånger att ni säkert snart tröttnat på mitt skrivande om denna händels, men jag kan inte sluta.
den 25 Juni får jag ett besked som får mig att springa in på toaletten och spy.
ja det är sant, när sms:et från Johan Jonsson kom "ja det är sant".
Allt kom som en chock, hela sommaren förstördes.
den 23-24 Juni umgicks jag och Vickan med honom hela natten, även ett strul skedde mellan mig och honom, och  jag flög på moln, trots att jag inte borde gjort det.
3 timmar efter vårt farväl är han borta, borta föralltid.
24 Juni 2006 begår han självmord, "nybro blev mörkt, en stjärna slocknade" (citat från Amila)
detta kommer alltid att finnas hos mig trots att jag gått hos psykolog drygt ett halvår så finns det fortfarande kvar. Att ha den ångest som jag haft, ni anar inte, det går inte att beskriva.
Känna att man svikit, känna att det inte är värt att leva, känna ångest för natten.
Denna tragiska händelse förstörde resten av sommaren & resten av året.

Även om hösten urartade sig ganska bra tillslut, hittade kärlek.
Något som jag var i stort behov av just då, han kom i rätt ögonblick.
& kvar har jag honom och det ska jag försöka en längre framtid också.

Jag vill att detta nya år, 2007, ska bli ett bra år, ett bättre år.
Trots att starten på detta nya år inte blev som tänkt (men bättre än förra)
så hoppas jag att jag kommer få uppleva glädje & skratt!
jag tycker själv att jag faktiskt förtjänar det, iallafall ibland.

en annan liten tanke är:
tänk när mitt lilla syskon som ska födas nu i februari är 15 år, då är jag 33 år.
HUR SJUKT ÄR INTE DET?