jag är helt uppriven efter besöket hos psykologen.
känns som om jag aldrig kommer bli bra efter detta.
idag var de stora samtalsämnet JOHAN.
jag såg honom framför mig när jag verkligen pratade om honom på djupet.
såg honom framför mig där han låg på stranden den där natten.
såg honom stå där vid affären allra sista gången jag ser honom.
såg honom, hela honom, hela alltet framför.
såren rivs upp och jag vill egentligen bara skrika & slå.
vill att det ska lägga sig, det ska bli bra nu.
jenny det måste bli bra, du klarar inte av mer!

+ att skolan är helt åt helvete.

ne nu skiter jag i allt och går och gör något annat....