ja genom att kolla in bilden.
jag får rysningar, det knottras på huden.
det finns ännu inte i mitt huvud;
- att du aldrig mer kommer att komma tillbaka.
- att man aldrig kommer få höra det där skrattet.
jag förstår inte varför jag plågar mig,
vad får jag ut av det?
bara en massa känslor, massa bilder.
det har gått lite över 2 månader nu.
men minns fortfarande allt som igår, precis allt!
när Johanna ringer och frågar om det är sant.
när jag får tillbaka sms:et av johan jonsson.
allt är som fastklistrat.. allt allt allt.

nu ska jag spendera kvällen med amila, vilket känns otroligt bra.
har inte träffat henne på hela sommaren, vilketn känns tungt.

så tack för mig ännu en gång.

J. Viklund