har alla gått vidare?
har alla lagt det hemska bakom sig?
det känns som det bara är jag som tar upp det.
är det bara jag som inte gått vidare?
jag som jämt har det i bakhuvudet
"varför,varför,varför?"
är jag onormal som fortfarande drar upp det?
även om det gått lite mer än två månader så känns det som alla lagt det bakom sig.
jag vet man måste gå vidare för annars kommer man ingenstans
och blaha blaha.
men jag känner att jag inte är redo, måste dra upp detta då och då.
föråt om ni inte orkar med mitt tjat.

saknaden av johan är stor, trots att jag inte var så nära vän med honom.
grejen är att jag spenderade hans sista natt i livet med honom,
det som gör det stora så stort för mig.
hade den natten aldrig hänt, hade de aldrig kännts såhär.
visst det hade varit jobbigt men inte lika jobbigt som det är nu.

orkar inte förklara.