Sometimes it hurts
stora samtalsämnet ... GÅRDAGENS FEST!
har egentligen inte så mycket att säga, förutom att det var en lyckad & misslyckad kväll.
lyckad eftersom det var ett fint sällskap.
dock hände lite saker, och en sak skrämde livet ur mig.
när jag såg dig ligga där, försöka tippa efter luft, jag kände mig så otroligt hjälplös.
fick försöka göra som vi lärt oss i skolan & jag är glad över att både mattias & tobbe var med i det ögonblicket. jag vågar inte tänka på vad som kunnat hända annars.
du gjorde mig orolig, inte bara mig, utan en hel del andra människor också.
somsagt när jag såg dig ligga där, så hjälplös, som ett litet barn så fick jag upp bilder..
fick upp ämnen i huvudet som "nej jag orkar inte om han skulle försvinna" "detta kommer ta död på mig"
men när du tillslut fick tag på luften och vi ställt dig upp, så fick jag en lyckokänsla, du lever, du mår överlevde, du lurade döden.
okejs, nu ska jag inte tjatas mer om detta, känner att jag verken har lust eller ork till det.
dagen har innehållet en lååång sovmorgon, vilket känns oerhört skönt.
gick upp och fixade lite i lägenhet som inte allt ser för fin ut (de andra verkar ju iallafall ha haft en brakfest)
öl &sprit över nästintill hela golvet, fimpar på toaletten, äckel & grus på golvet och fan & hans vänner.
suck.. det är nästan så man inte vill ha fest igen, för dagen efter.. den är förjävlig!
efter lite ihopplockning så bar det av till Victoria och köpta bakfyllemat (batman)
och så nu, ja då sitter jag ju här & mattias ligger i soffan med min gröna filt.
(som jag förövrigt hade på mig när vi var ute och letade igår)
nehe på tisdag börjar apun & jag VILL INTE, VILL INTE & du JAG VILL INTE!
hejs!