det går så fort

så fort, så är plötsligt den där smärtan borta.
borta är man, borta från allt det onda.
men det måste finnas mod, mod till att våga,  
lämna alla nära, lämna personer man älskar över allt annat.

saken får mig att fundera, vad håller på att hända?
hur ser vårt samhälle egentligen ut?
folk behöver hjälp men vi ser inget, vi vågar inte ge oss på det.
vill hjälpa, men vill inte, för vi kankse bara är i vägen.
men vi måste försöka, fråga mer, prata mer, ta itu med problem mer.
våga, för allt är värdefullt, hela livet är värdefullt!
ta vara på varje sekund, ta vara på varje värdefull människa ni har i era liv.
låt de alltid få veta att de betyder, låt de aldrig känna sig bortglömda.

'don't tell me not to leave, right before i go
you don't even know what you asking me to do'

was looking for a place to hide away


jag tänker på dig & jag hoppas att du blir bättre.

tack & hej / J.Viklund

fan vad jag kommer i kontakt med sånt här hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0