Att det bara har hänt, det är ofattbart. du finns i mina tankar hela tiden, vart jag än tittar så ser jag dig.
det går inte att blunda då kommer du fram, de går inte att sova då dyker du upp i drömmen.
i fredags natt och lördagsmorgon var du på topp, hur glad som helst.  men sen gör du såhär.
det finns inte i min värld. varför sa du inget i lördags när vi pratade?
hade du redan då bestämt dig att när du kom hem skulle de ske, eller var de en impuls grej?
du var helt medveten om vad du gjorde.. varför, varför, vaför?
helvetes jävla skit, aldrig mer höra det skrattet, aldrig mer skicka sms mitt i natten, aldrig mer se de leendet, aldrig mer, ALDRIG MER. det är ofattbart
jag kan inte säga att jag älskar dig, eftersom jag lärde känna dig bättre den natten. men du finns här inom mig, och kommer alltid göra det..
jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag pallar det inte.. jag gör inte det..