invigd
nu har även jag tagit mig friheten att starta upp en egen blogg!
det kan vara skönt att skriva av sig på andra ställen än på lunarstorm (ja förlåt, men jag kan inte hjälpa det).
jag har tänkt en massa och det är inte så bra, för när jag tänker blir jag på dåligt humör och depprimerad.
men vad ska man annars göra i en buss i 4 timmar? det blir ju bara att titta ut ur fönstret och tänka.
hur dagarna har sett ut nu de senaste 7 månaderna, hur allt varit och hur allt kunnat bli.
tänker på hur de första dagerna va, den första helgen men dessutom den sista dagen.
jag har tagit på mig en skuld jag inte borde, en som gör att jag mår dåligt och bara tänker på det.
jag måste bearbete det försöka förstå att det inte är mitt fel, att det berodde på dig.
men om det tagit 7 månader att komma fram till det hur lång tid tar de inte då att komma över det?
gah, jag blir fullständigt tokig av att tänka på detta NU! jag vill inte, men det bara blir så.
egentligen kan jag inte förstå mig på mig själv, för jag menar, hur länge varade det egentligen? men det var något speciellt, jag vet inte men du fick mig att må så bra, det var något speciellt med dig som gör att det tar så lång tid, det kan förvisso vara första gången jag riktigt kännt att jag älskar någon, det är idiotiskt, för jag går emot mina egna principer, men känner man så, så gör man.
men jag lever vidare, försöker ta bort den skuld jag känner och lever en dag i taget.
jag undrar en sak, när är det min tur? när kommer allt vända för mig?
måste även säga att jag flyttat till egen lägenhet vilket känns wunderbar, ett helt nytt place för sig själv, okej igårkväll och inatt var det lite väl tyst, men sängen är stor och det får lätt rum en till, men ibland är det skönt att bara vara själv (även om jag bara tänker en massa då).
nehe, nu har jag invigt denna blogg med ett gigantskt inlägg (enligt mig själv)
take care.. J
det kan vara skönt att skriva av sig på andra ställen än på lunarstorm (ja förlåt, men jag kan inte hjälpa det).
jag har tänkt en massa och det är inte så bra, för när jag tänker blir jag på dåligt humör och depprimerad.
men vad ska man annars göra i en buss i 4 timmar? det blir ju bara att titta ut ur fönstret och tänka.
hur dagarna har sett ut nu de senaste 7 månaderna, hur allt varit och hur allt kunnat bli.
tänker på hur de första dagerna va, den första helgen men dessutom den sista dagen.
jag har tagit på mig en skuld jag inte borde, en som gör att jag mår dåligt och bara tänker på det.
jag måste bearbete det försöka förstå att det inte är mitt fel, att det berodde på dig.
men om det tagit 7 månader att komma fram till det hur lång tid tar de inte då att komma över det?
gah, jag blir fullständigt tokig av att tänka på detta NU! jag vill inte, men det bara blir så.
egentligen kan jag inte förstå mig på mig själv, för jag menar, hur länge varade det egentligen? men det var något speciellt, jag vet inte men du fick mig att må så bra, det var något speciellt med dig som gör att det tar så lång tid, det kan förvisso vara första gången jag riktigt kännt att jag älskar någon, det är idiotiskt, för jag går emot mina egna principer, men känner man så, så gör man.
men jag lever vidare, försöker ta bort den skuld jag känner och lever en dag i taget.
jag undrar en sak, när är det min tur? när kommer allt vända för mig?
måste även säga att jag flyttat till egen lägenhet vilket känns wunderbar, ett helt nytt place för sig själv, okej igårkväll och inatt var det lite väl tyst, men sängen är stor och det får lätt rum en till, men ibland är det skönt att bara vara själv (även om jag bara tänker en massa då).
nehe, nu har jag invigt denna blogg med ett gigantskt inlägg (enligt mig själv)
take care.. J
Kommentarer
Trackback