Tears in heaven
gårdagen spenderades med Fröken Nylander, det var väl behövt.
en kväll med mycket skratt och mycket prat.
dock blev vi extremt förbannad framåt nattimmarna.
jag förstår inte hur endel människor tänker.
tydligen tycker dehär personerna att jag försöker framstå som Johans bästa kompis.
vilket jag verkligen inte försöker.
visst, jag erkänner jag kände inte johan världs mycket.
det var han som var "svenne" han som var johan jonsson kompis.
jag visste vem det var, visst. pratade med honom någon enstaka gång ute.
men den där midsommarnatten 23/6 när jag var med honom hela natten.
den natten fick jag en annan bild utav honom, jag kom honom närmare än jag gjort tidigare.
jag fick uppleva johan och inte "svenne".
men tydligen ska jag inte sörja honom, eller gå på begravningen bara för att vi inte vara bästa vänner?
aaw, ursäkta, men ni är ju totalt dumma i huvudet.
den där natten 23/6-24/6 betyder något enormt mycket för mig.
även om detta inte hade hänt, hade den ändå en stor betydelse för mig.
känslor som jag absolut inte trodde fanns kom fram.
kvällen kommer jag förevigt att minnas, vare sig Johan hade tagit detta beslut eller inte.
helt otroligt att ni bara vågar yttra er om det, helt jävla otroligt.
låt mig vara, ni förstår ju ingenting ändå.
dessutom har ryckterna börjat gå, om vad som hände mellan mig och Johan den där natten.
om ni inte vet till 100% så bara var tysta, det är bara jag som vet vad som hände mellan oss.
sluta sprida ryckten, vem vinner på det?
det är sorgligt att ni bara gör så. idioter.
jag plågar mig själv varje dag genom att lyssna på de låtar som spelades på begravningen.
jag måste, för att kunna gå vidare, få ut all smärta, få ur all sorg.
idag åker jag till motala, och imorgon bär det av till Skellefteå.
ska bli skönt att komma ifrån nybro och allt snack.
Johan, en dag ses vi. jag längtar!