den var så oerhört jobbigt, så oerhört vacker.
tårarna rann ner för kinderna som aldrig förr.
att livet kan ta slut så fort är ofattbart.
att ta det beslutet är ofattbart, jag vill veta varför?
jag är inte den ända som har den frågan inspikat i huvudet.
vi kommer aldrig få reda på svaret, aldrig.
minnen med dig spelas upp som på film i mitt huvud.
soluppgången, kramarna, kyssarna, ja precis allt.
alla ord, allt vi pratade om.
jag ska försöka gå vidare, men ta en dag i taget.
inte rusa iväg i hopp om att allt ska bli bra nu.
det kommer ta tid, oändligt mycket tid.
jag vet att det aldrig kommer gå över, men man kan gå vidare.
efter ett tag, när man fått tänka och studera varje detalj in i minsta.
då är iallafall jag beredd på att gå vidare, men inte innan. aldrig.

jag är helt utmattad efter dagens händelser, kroppen var så spänd.
och nu när jag släppt efter så är jag helt utmattad.
ögonen svider (mascaran var dålig), nacken gör ont, kroppen lider.
nu vill jag aldrig gå på en begravning igen. Precis så sa jag för ett år sedan.
den 5 Juli 2005 var jag på begravning, Martin Snive, han begick självmord.
Sen har vi min moster Kristina Marklund, hon begick också självmord.
Alla i min närhet försvinner, försvinner genom självmord.
Jag hatar de, sluta upp!
Det MÅSTE finnas en annan väg, jag ser massor utav andra utvägar.
Hoppas ni tar hand om varandra där uppe, vi är nere på lilla jorden tänker på er.

Johan Svensson, den natten kommer jag aldrig glömma, du fick mitt hjärta att flyga till höga höjder.
Den natten kommer jag starkt behålla i mitt hjärta, kommer inte glömma orden "åh du smakade gott, jag MÅSTE få smaka igen", Vilken raggningsreplik, men jag föll för den, absolut.
Jag kommer aldrig glömma dig kära vän, aldrig.


p.s förälskad i någon helt ofattbar? d.s