Det blir ett tag mellan gångerna, men så får det helt enkelt bli.

Jag känner ibland att jag saknar detta, att skriva, att uttrycka känslor och tankar.

Jag hoppas att jag snart hittar glöden (och tiden) snart igen för att återuppta mitt bloggande.

 

Mini är nu 4 månader och växer för fullt, har fått smaka sina första smakisar och är allmänt nöjd med livet.
Ammar inte längre, utan vid 3 månaders kontrollen hade hon inte gått upp så mkt, så skulle börja ge tillägg, vilket ledde till att ungen blev lite lat och ville bara ha flaska. Men det gör mig inte så mycket, denna gången, med Minea, har det varit mycket jobbigare, känslomässigt, att amma. Vet inte vad det kan bero på, men har inte alls kännt mig lika bekväm i det som med William.
Men nu frodas hon för fulla muggar och växer så det knakar.

Jag blir lite rädd, att tiden går så fruktansvärt fort. Jag kan ligga och kolla på henne och inte riktigt förstå att hon är 4 månader, spädistiden går alldels för fort och man njuter inte tillräckligt av den.

Även när jag tittar på William inser jag att tiden rusar iväg, tänk att han blir 4 år detta året, det är INTE klokt.

Hittade gamla anteckningar från min graviditet när han låg i magen, jag var i veckan 8 och allt var så nytt o spännande. Tänk att det snart är 4 år sedan det där efterlängtade +:et kom.

 

Det stundas dop också, om 2 veckor smäller det. Det blir ju självklart dubbeldop med Kusin Meja.

Flickorna kommer döpas i Madesjökyrka och vi (Jag & Jessica) har ordnat med diverse pyssel inför kaffet efteråt. Tårtan är beställd, servetterna vikta, dekorationen klar. Så vi väntar väll egentligen bara på att dagen ska komma, så att dom fina kusinerna ska få döpas.
Mineas faddrar blir min absoluta bästa vän sen många år tillbaka, Rebecca, min bästa svägerska & vän Jessica & Mattias barndomsvän Timmy.

I veckan så ska Mattias iväg och jobba, så jag kommer vara själv hemma med barnen. Kan ju bli en intressant vecka detta. Det kommer ju givetvis gå, men jag är ju van att alltid ha hjälp av Mattias nu när han går hemma om dagarna (arbetslös), men nu ringde dom och behövde ha hjälp i veckan. Visst det är ju bra att han får komma ut o jobba lite, men.. jobbigt för mig som ska ta hand om en vilding och en bebis.
Men som sagt, det har ju gått förrut, så varför skulle det inte gå nu? Men jag kommer vara helt slut på kvällarna, så kommer förmodligen somna i rimlig tid i alla fall! POSITIVT!

 

Det är ju det där med sömn. Jag är ju helt klart en kvällsmänniska, som gärna skulle kunna vara upp långt in på natten och sova länge på morgonen, men det går inte riktigt ihop sig med småbarn - tyvärr.

Så som det är just nu, så somnar jag ändå ganska sent, oftast inte innan 00, sen upp kanske 2-3 ggr på natten för att antigen fixa mat åt Mini eller välling åt William. Sen vaknar oftast William mellan 07-07.30.
Men då har ju oftast Mattias tagit honom så jag har fått sova till typ 10 :)

Så egentligen bort jag sova nu, eller åtminstone ligga i sängen. Men icke, sitter i soffan, med datorn i famnen och alla i huset sover. Så skönt med lite tystnad och lugn o ro. Det är inte ofta det händer, så man får passa på, trots att klockan har tickat iväg alldels för mycket.

 

På tal om något helt annat, här hemma har vi påbörjat LCHF. Mattias började redan i November och jag var lite mer svårstartad och började 1 Januari. Det går bra och är ju så mycket lättare när man är 2 som hjälps åt.

Men det går väldigt bra, men har ju haft (eller har fortfarande) ett sånt sockerberoende som heter duga. Ibland är det så man vill börja gråta för att man vill ha något sött.. en chokladbit.. apelsinkrokant.. mmh.

Men jag känner ju redan nu att jag är piggare och förhoppnigsvis gladare, känner mig åtminstone det.
Vikten går ju neråt  med, så man får ju vara nöjd. Än sålänge är det - 4 kg och så nåra centimeter lite här o där.
Försöker att inte fixera så mycket vid just vågen, för den kan verkligen bli ett beroende.

Utan försöker hålla mig till 1 gång i veckan.. helst varannan. Mäter olika kroppsdelar varannan vecka, för att få lite effekt och bli mer motiverad.

På tisdag ska jag ner till Actic och få en genomgång att maskinerna, så jag kan gå ner dit och börja träna igen. Ska bli så skönt! Ser verkligen framemot detta, är så motiverad att komma igång men träningen med, tyckte ju att det var så kul och vara på gymmet!

 

Oj, nu har det blivit en heldel skrivet. Och om ni fortfarande är kvar: HEJA, VAD DUKTIGA NI ÄR! :)

 

Och tills vi hörs igen, ta det lugnt och sov gott! :)

 

(Tänkte lägga in lite bilder, men datorn orkar inte tänka mer. Bombar med bilder i nästa inlägg.. kanske)