You don't know

Hej.
Idag började skolan, kändes som en lättnat att se alla igen.
nu kommer man komma tillbaka till det normala.
tiden sprang iväg och plötsligt var klockan kvart i tio och det var dags att dra sig bort mot aulan,
där minnesstunden för Johan skulle hållas.
Hjärtat dunkade hårt i bröstet och kändes som jag skulle svimma.
"hon där i blått, det var hon som var med honom sista kvällen"
Inne i aulan ser jag Jonsson, börjar darra, VART SKA JAG TA VÄGEN?
låt mig springa, låt mig försvinna, låt mig inte få gå igenom det igen.
sätter mig ner mellan Annie&Jöhänna.
Hjärtat bultar allt fortare, längst fram står bordet med boken&kortet.
Stirrar i tomhet, tänker, kaos, kaos.
Rektorn börja prata, fina ord, tårarna väller ner.
- DET KAN INTE VARA SANT, DETTA HAR INTE HÄNT!
Dikter läses och tears in heaven framförs.
tårarna rinner som de inte gjort på väldigt länge.
tysta minuten, jag svimmar snart, allt snurrar.
gråter tyst, vill inte märkas..
nu är det slut, över.. går ut.. försöker hålla mig.
nej nu kom det, nu brister allt, försvinner in i en dimma, försöker leta mig ur.
kommer ingenstans, står kvar på samma platta och gråter, gråter som fan.
Tack carina, tack,tack,tack!
Spänningarna försvinner, nu smyger sig huvudvärken på..
Skriver i minnesboken ännu en gång,
Vi ses i en annan värld.

Jag bara vet att vi kommer ses en vacker dag,
kanske vi soluppgången, kanske någon annan gång.
jag tänker på dig, vill vara hos dig.
hoppas du har det bra, du måste må bra.
jag tänker på dig jämt och alltid.
det bara är så & jag saknar dig något fruktansvärt.


Tack & hej. Jenny

(Grattis Linnea :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0