Hallå hallå.
Jag ska alldels strax bege mig in till duschen och sedan blir det till att sova litegranna. Ska ju som sagt upp och jobba imorgon bitti, dock har jag typ sovit sedan jag kom hem vid fyra så jag lär ju inte somna fort.

Igår låg jag och tänkte (som vanligt innan jag somnar) och jag kom fram till att jag verkligen har blivit en fegis. Öhm. För det första så typ älskade jag höjder förut, älskade att flyga och resa. Men nu är det som om jag har kommit i insikt om att man faktiskt kan dö av att vara högt uppe i luften, eller typ flyga. Varje gång jag tänker på att flyga, för jag en sån lustig känsla i mage, som kallas rädsla, dessutom tänker jag alltid att planet störtar när jag sitter i planet och då blir känslan i magen ännu större och jag får nästan panik, bara av att tänka på det!!, när vi var på gran canaria i februari så kände jag mig verkligen obekväm av att flyga, det var skit jobbigt, pulsen var jätte hög under nästintill hela resan.
Därför är jag inte så glad över att resa längre, eller resa går väl ann, så länge det inte är flygplan? och jag som vill åka till thailand, det får väl bli i mitt nästa liv :)

Dessutom är jag livrädd för döden, alltså det är sjukt vad rädd jag är för den. Det är verkligen som om man har kommit i insikt på äldre dagar, att döden kan komma när som, alltså hur läskigt är inte detta? Man kan ju aldrig vara säker på när eller hur detta kommer ske och vad som händer efter döden. Men döden är verkligen ett läskigt samtalsämne, eller inte samtalsämne, men själva döden är läskig. Att folk bara kan ryckas bort så fort, att personen aldrig mer kommer tillbaka, att man aldrig mer får träffa/prata/krama, eller vad man nu gör, personen igen. Jag vet hur det var efter Svenne & efter att min moster dött, man tänker på sånna grejer hela tiden, det är liksom så ofattbart att man aldrig mer kommer få se dessa personer. Men de borde ju finnas någonstans, man kan ju inte bara ligga i ett mörker och typ bara...vara?
Men jag tror att de vakar över oss, att det finns en sorts "himmel", möjligtvis inte en himmel är gud är inblandad och diverse saker, men en slags "himmel" tror jag nog det finns. Jag tror att jag måste tro på det, annars skulle jag vara helt utom mig, när mina tanker börjar dra igång.
Jag skulle kunna dividera om detta samtalsämne i evighetersevigheter, men jag orkar inte, inte idag, det får bli en dag då man är riktigt depp och tänker på sånna här saker. Då kan man verkligen dividera om sånna saker långt in på småtimmarna, inte sant? :)

Nehe, klockan är över halv elva och jag måste duscha innan läggdags, så bäst att skynda sig så att inte klockan blir allt för mycket! Men vi hörs kära vänner. Hejsvejs!